Att samverka mot olika mål : Om förutsättningarna för samverkan i form av Samordnad Individuell Plan kring personer med samsjuklighet.

Sammanfattning: En stor andel av de med missbruksproblematik har visats ha samtidig psykisk ohälsa.Individer med samsjuklighetsproblematik är en sårbar grupp. De löper exempelvis större risk för suicid jämfört med de med endast missbruksproblematik eller psykisk ohälsa, och de har även försämrad tillgång till vård. För att dessa individer ska tillförsäkras adekvat vård och stöd krävs insatser från både kommunal och regional verksamhet. Upprättandet av en samordnad individuell plan (SIP) är en lagstadgad skyldighet i såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens verksamheter men studier har pekat på ett ojämnt användande av SIP. Syftet med den här studien är att identifiera och förstå hinder för samverkan i form av SIP kring personer med samsjuklighetsproblematik utifrån de yrkesverksamma inom områdets berättelser. Data samlades in genom 10 semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som arbetar med personer med samsjuklighet. Data analyserades utifrån ett teoretiskt ramverk som bestod av: Socialkonstrutionism, Luhmanns systemteoretiska perspektiv och i synnerhet hans begrepp funktionell differentiering samt inslag av den nyinstitutionella teoribildningen. Resultatet visar att (1) yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården respektive från socialt arbete definierar orsaker, pekar på konsekvenser, formulerar lösningar samt vilka värden som motiverar stöd och hjälp på skilda sätt. Jag menar därför att samsjukligheten konstrueras olika av de olika aktörerna eftersom de anlägger olika perspektiv: ett medicinskt och ett som utgår från socialt arbete. (2) Informanternas tolkningar av samsjuklighetsproblematiken påverkas av organisationens behov av att legitimera sitt handlande. (3) Hinder för samverkan uppstår när SIP används som ett forum för att kompensera för bristfälliga insatser; skilda perspektiv i frågan när en individ är behandlingsbar; professionella från de olika verksamhetsområdena tolkar varandras agerande utifrån sina egna referensramar.