"Oj, när pratade jag senast med honom?" : En kvalitativ studie om pedagogers uppfattningar om tystlåtna barn i förskolan

Sammanfattning: Syftet med följande studie var att ta fasta på pedagogers strategier för att skapa en gynnsam verksamhet för de barn i förskolan som uppfattas vara tystlåtna. Metoden som användes vid datainsamlingen var kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger. De teoretiska perspektiven som användes var de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Tystlåtna barn blir enligt ett relationellt perspektiv tystlåtna i förhållande till miljön och förutsättningar i miljön. Med miljö menas både den fysiska miljön samt människor i barnets närhet. Inom det kategoriska perspektivet menas det att tystlåtna barn är tystlåtna utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna var samstämmiga om hur de upplevde och beskrev ett tystlåtet barn. Begreppen som av pedagogerna användes mest för att konstruera ett tystlåtet barn var följsam, blyg och tillbakadragen. Resultatet visade även att tystlåtna barn ter sig olika och är som mest tystlåtna i större sammanhang, alltså framkom det att tystlåtenhet är individuellt och situationsbundet. Majoriteten av pedagogerna ansåg att en närvarande pedagog var en viktig faktor för att i olika situationer kunna stödja tystlåtna barn i verksamheten. Resultatet visade att strategier som ansågs gynnsamma för tystlåtna var uppdelning i mindre grupper, en god och trygg relation till barnet samt ett aktivt stödjande arbete. Resultatet indikerade även att tystlåtna barn riskerar att förbises i verksamheten och att detta kan kopplas till de stora barngrupperna och ett mindre antal pedagoger i dagens förskola.