Skada till följd av konkurrensbegränsning - skadeståndstalan ur ett internationellt privaträttsligt perspektiv

Sammanfattning: På senare år har utvecklingen inom EU på konkurrensrättens område medfört ett ökat fokus på privat tillämpning av konkurrensreglerna, där skadeståndstalan vid skada som uppstått till följd av överträdelser av EU:s antitrustregler utgör en särskilt viktig del. Rätten till skadestånd vid överträdelse av EU:s antitrustregler fastslogs av EU-domstolen i det s.k. Courage-målet år 2001. I de allra flesta fall har en sådan skadeståndstalan anknytning till fler än ett land vilket, i avsaknad av enhetlig EU-rättslig reglering på området, medför att den internationellt privaträttsliga regleringen får en viktig roll. Regler om tillämplig lag i fråga om utomobligatoriska förpliktelser regleras inom unionen av Rom II-förordningen om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser. Den särskilda bestämmelsen i artikel 6(3) i förordningen som avser utomobligatoriska förpliktelser med grund i konkurrensbegränsningar utpekar lagen i det land där marknaden påverkas. Enligt artikel 6(3)(b) har en skadelidande kärande under vissa förutsättningar möjlighet att välja tillämpning av lex fori då marknaden påverkas i mer än ett land. Bestämmelsen i artikel 6(3) är oklar i många frågor. Det är oklart vilka typer av konkurrensbegränsningar som omfattas, vad som avses med begreppet marknaden, vilken typ av påverkan på marknaden som krävs liksom vilka länders lagar som kan komma att bli tillämpliga enligt regeln. Särskilda problem uppstår till följd av konkurrensrättens ”semi-offentliga” natur liksom av användandet av påverkan på marknaden som anknytningsfaktor. Varken ingressen eller förordningens förarbeten ger svar på alla de frågor som bestämmelsen aktualiserar. Vid en jämförelse med det amerikanska systemet för lagval i fråga om utomobligatoriska förpliktelser kan regeln dessutom kritiseras för att vara stel och oflexibel. Det är av grundläggande betydelse att veta vilken lag som kommer att tillämpas i skadeståndsförfaranden avseende konkurrensskador. Tydliga och klara lagvalsregler är således av stor vikt för att främja den privata tillämpningen av konkurrensrätten. Även om det är av värde i sig att Rom II-förordningen introducerat en enhetlig lagvalsregel i fråga om konkurrensskador är det troligt att positiva följder kommer att begränsas av osäkerheten kring hur bestämmelsen skall tolkas och tillämpas.