”För oss ett offer vorden”. Läran om mässoffret i högkyrkliga mässordningar från 1930 till idag

Sammanfattning: Allt sedan sitt genombrott på 1930-talet har den s.k. högkyrkliga rörelsen, eller bättre uttryckt Kyrklig förnyelse, på ett eller annat sätt eftersträvat ett betonande av offermotivet i mässans firande. Detta har inte minst framgått av de mässordningar som producerats inom ramen för rörelsen och av till rörelsen anknutna personer. Mässofferläran, som teorin traditionellt kallas, har diskuterats och diskuteras fortfarande flitigt inom högkyrkligheten men också utanför rörelsens egna led, vilket innebär att ämnet är aktuellt. Detta faktum föranleder frågor som: hur gestaltar sig offermotiven i högkyrkliga mässordningar? Kan man i dessa urskilja en samlad ”högkyrklig mässofferförståelse”? Har en sådan förståelse förändrats; i så fall hur? Genom analyser av olika mässordningar och missalen från 1930 till 2008 – en noggrann genomgång av relevanta liturgiska moment med den kyrkohistoriska bakgrunden och en avgränsad definition i åtanke – visar uppsatsen på en stor bredd av teologiska och offerrelaterade motiv. Med detta som utgångspunkt konstateras en föränderlig eller ”böljande” utveckling av mässofferförståelsen, snarare än en kronologiskt betingad rak utvecklingslinje, ömsom präglad av teologisk försiktighet och ömsom av stor teologisk skärpa och radikalitet.