Incitamentsprogram : En fallstudie av institutionella ägare

Sammanfattning: Detta är en kandidatuppsats vid Företagsekonomiska institutionen på Stockholm Universitet. Uppsatsen behandlar hur olika institutioner som är stora ägare i svenska börsbolag förhåller sig till incitamentsprogram. Detta är ett intressant ämne att behandla då incitamentsprogram länge har varit ett hett debatterat ämne där stor vetenskaplig skepticism har riktats mot incitamentsprogram som mervärdeskapande verktyg för företagen. För att uppnå syftet att få ökad kunskap samt se hur institutionella ägare förhåller sig till incitamentsprogram har vi valt att genomföra en kvalitativ analys av text och dokument. Främst har materialet samlats in från de olika institutionella ägarnas egna PM om ägarstyrning. I denna uppsats har vi valt att studera fem stycken institutionella ägare fördelat utifrån tre stycken olika branscher. Vi har valt att använda oss av tre stycken teorier; corporate governance (ägarstyrning), principal-agent (agentteorin) samt Stewardshipteorin. Dessa teorier ansågs mest lämpliga för att kunna koppla det insamlade materialet till vår problemformulering. Vi har sedan analyserat det insamlade materialet utifrån 6 stycken undersökningsfrågor som sedan har varit underlag för slutsatser. I slutsatsen har vi bland annat funnit att institutionella ägarna är överens om att incitamentsprogram är en god förutsättning för att öka värdet på företaget på långsikt. Där incitamentsprogram anses vara ett bra verktyg för att föra samman ledningens och ägarnas intressen. Därmed kan man tydligt se att institutionella ägarna går emot den vetenskapliga forskningens skeptiska syn på incitamentsprogram. De institutionella ägarna är även överens om att incitamentsprogram bör vara prestationsrelaterade, men kraven på hur pass prestationsrelaterade programmen bör vara varierar.