De nya riktade räntereglerna och EU-rätten

Sammanfattning: Den 1 januari 2019 träder nya skatteregler för företagssektorn i kraft. Med anledning av införandet av en generell ränteavdragsbegränsning som är baserad på ett resultatmått EBITDA samt regler mot vissa hybrida missmatchningar har dagens riktade ränteregler snävats in. Syftet med förevarande framställning är att utreda hur de nya riktade räntereglerna ska tolkas samt om de är förenliga med EU-rätten. De nya riktade ränteregler kommer att innebära att ränteutgifter som är hänförliga till företag inom intressegemenskap som huvudregel får dras av under vissa omständigheter. Det krävs likt de nuvarande räntereglerna att det företag som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent. Ränteutgiften är vidare inte avdragsgill om skuldförhållande uteslutande eller så gott som uteslutande uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. För att detta ska vara uppfyllt krävs att skuldförhållandet till 90 procent eller mer varit motiverat av skatteskäl. I den situation som en skuld till ett företag inom intressegemenskapen avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen, krävs det att förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat för att avdragsrätt ska föreligga. Min uppfattning är att de nya riktade räntereglerna ska prövas mot etableringsfriheten. Räntereglerna bör vidare anses utgöra ett hinder för etableringsfriheten. Räntereglerna kan dock motiveras med rättfärdigandegrunderna att motverka skatteflykt i kombination med behovet av att bibehålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten. Om reglerna ändå kan rättfärdigas uppställas vidare ett krav på att reglerna är proportionerliga för att inte stå i strid med EU-rätten. Jag är av uppfattningen att räntereglerna inte uppfyller kravet på rättssäkerhet och att de således inte är förenliga med EU-rätten.