En polisanmälan i grundskolan - för barnets bästa? : En kvalitativ studie om skolkuratorers perspektiv och erfarenheter

Sammanfattning: Det pågår idag inom skolans vardagspraktik en tillämpning av polisanmälningar av barn under 15 år. Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers perspektiv på polisanmälningar i grundskolan, för att kunna beskriva och förstå vilken roll de har vid bedömningen. Syftet var också att undersöka om skolkuratorerna anser att en polisanmälan är förenlig med principen om barnets bästa och om de tror att en polisanmälan påverkar barnet. Vi har utfört en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med åtta skolkuratorer inom såväl kommunala- som friskolor i Stockholms län. Materialet från intervjuerna har analyserats med hjälp av professionsteori, stämplingsteori och vald litteratur. Resultatet visar att skolkuratorerna ser polisanmälningar av barn som ett komplext fenomen och de har en ambivalent hållning till tillämpningen. Skolkuratorernas erfarenhet är att polisanmälningar kan påverka barnet både positivt och negativt. Positiva erfarenheter lyfts i form av att ett barns oönskade beteende kan upphöra. Negativa erfarenheter beskrivs vara att det polisanmälda barnet kan få en stämpel som avvikare, vilket i förlängningen kan leda till negativa konsekvenser för barnet. Vidare visar resultatet att principen om barnets bästa, enligt skolkuratorerna, är att barn ska nå kunskapsmålen i skolan. Skolkuratorerna tycks inte ha reflekterat över huruvida skolrelaterade polisanmälningar är förenliga med principen om barnets bästa. Majoriteten har dock en negativ inställning till polisanmälningar av barn i grundskolan och menar att det finns andra, bättre, sätt att arbeta med barns oönskade handlingar. Trots att skolkuratorerna ger uttryck för att polisanmälningar kan påverka barnet negativt, visar studien att de sällan är delaktiga när det fattas ett beslut om att polisanmäla ett barn.Socionomer har genom sin profession ett uppdrag att företräda barn i utsatta situationer och bör därmed vara bärare av barnet bästa. Att skolkuratorer inte deltar i bedömningen och således inte företräder barnet anses problematiskt. Det framkommer att skolkuratorerna ser till sin funktion och är lojal skolorganisationen snarare än att se till sitt uppdrag som socionom. Avslutningsvis visar resultatet på att det behövs mer kunskap om såväl skolkuratorns roll, som fenomenet polisanmälningar i grundskolan och vilka konsekvenser dessa får för barn.