Subkondrala bencystor hos häst : hur och varför uppstår de?

Sammanfattning: Trots att subkondrala bencystor är kända sedan länge är patogenesen inte klarlagd. I litteraturen diskuteras olika etiologier och teorier kring hur dessa leder till bildandet av bencystor. Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra argument för de etiologier som huvudsakligen föreslås; septisk artrit, osteokondros och trauma, och därtill även utreda sjukdomsförloppet. Förutom hur och varför subkondrala cystor uppstår, inbegrep frågeställningen även den patologiska bilden, vilka hästar och leder som drabbas samt vilka symtom som ses. Däremot tas eventuell läkning och behandling inte upp. Subkondrala bencystor benämns olika i litteraturen. Ord som används för samma lesion är ”osseous cyst-like lesions”, ”subchondral cystic lesions”, ”subchondral lucencies”, ”subchondral cyst-like lesions” samt ”subchondral bone cysts”. På svenska används benämningen ”subkondrala bencystor”. Cystorna hittas vanligen vid röntgenundersökning hos hästar som inkommer till klinik på grund av hälta. På röntgen karakteriseras de av en rund eller oval ljushet utlinjerad av en sklerotisk ring i anslutning till en led, och vid patologisk undersökning hittar man en hålighet fylld av fibrös vävnad i det epifyseala benet strax under ledbrosket. Även ledbrosket ovanför är påverkat, klassiskt ses där en fördjupning med en kanal (kloak) som leder ner till cystan. Subkondrala bencystor drabbar framförallt unga hästar (< 3 år), men hästar i alla åldersgrupper kan drabbas. Den överlägset vanligaste lokalisationen är den distala mediala femurkondylen följt av falangerna, och man hittar ofta bilaterala lesioner. I ett typiskt fall ses plötslig hälta, i samband med initiering av träning, som förvärras av böjprov. Cystor kan dock även hittas som bifynd. Septisk artrit som etiologi är den hypotes som har svagast stöd bakom sig. Det finns ett fåtal fall beskrivna då man har positiva bakterieprover från ledvätskan, men i övrigt ses sällan tecken på ledinfektion. Trauma och osteokondros är båda sannolikt initierande faktorer i subkondrala bencystors patogenes. I trauma inkluderas både akut trauma och återupprepade mikrotrauman. Orsakssambandet mellan cystan och kloaken i ledbrosket har inte kunnat fastställas. Vissa studier tyder på att en broskskada som uppstått vid trauma eller osteokondros dissekans kan leda till utvecklingen av en cysta genom att ledvätska pressas in i det subkondrala benet. Andra menar att cystan utvecklas först genom en vasodilatation i en osteokondroslesion alternativt genom att trauma orsakat resorption av ben, och att kloaken i ledbrosket inte uppstår förens ledbrosket ger vika ner i cystan. Litteraturstudien visar att osteokondros och trauma orsakar merparten av alla subkondrala bencystor, och att man i dagsläget bör se cystor som ett utfall med två olika grundpatogeneser. Vidare forskning krävs för att ta reda på om det finns fler faktorer involverade i patogenesen som exempelvis ledutformning och benställning, samt huruvida det finns en ärftlighet inblandad.