Rättssäkerhet för de mest utsatta? : Sveriges mottagande av ensamkommande, asylsökande barn

Sammanfattning: Det har skrivits flitigt i media om ensamkommande flyktingbarn och om hur dessa barn tas emot i Sverige när de av olika anledningar lämnar sitt hem och helt ensamma anländer hit, till ett för dem helt främmande land. Totalt tog Sverige emot 36 207 asylsökande år 2007, varav 1 264 av dessa var barn utan vårdnadshavare. Under första kvartalet under 2008 minskade det totala antalet asylsökande, men antalet ensamkommande barn fortsätter dock att öka. Mottagandet av de ensamkommande, asylsökande barnen fungerade inte på ett tillfredsställande sätt i Sverige pga. att det rådde oenighet mellan Migrationsverket och kommunerna i landet om vem som ansvarade för dessa barn. En förbättring i mottagandet för dessa barn var därmed nödvändig för att uppfylla de olika internationella traktat och EG-rättsliga dokument landet har att ta hänsyn till. Detta var bakgrunden till ändringen i lag om mottagande av asylsökande m.fl. som trädde i kraft 1 juli 2006. Denna lagändring tydliggjorde och förändrade ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och kommunerna och var menad att förbättra mottagandet av de ensamkommande asylsökande barnen. Den stora skillnaden i mottagandet av barnen är att Migrationsverket inte längre skulle stå för boendet för barnen, utan verket skulle sluta avtal med kommuner som skulle få ersättning för att ordna detta boende i sin kommun. Det uppkom dock många svårigheter och problem under genomförandet av denna lag, vilket gjorde att den inte fungerade i praktiken. Detta berodde på den korta förberedelsetiden för kommunerna i kombination med en kraftig ökning av antalet asylsökande barn. Detta fick till följd att inte tillräckligt många kommuner tecknat överenskommelser med Migrationsverket om mer permanenta boendeplatser. I sin tur ledde detta till att det fanns alltför många barn kvar i tillfälliga boenden i de så kallade ankomstkommunerna. Skarp kritik riktades därför mot lagändringen. Efter åtgärder utförda av Migrationsverket och regeringen för att avhjälpa de problem som varit verkar svensk lagstiftning i stort nu uppfylla landets internationella skyldigheter och åtaganden när det gäller detta mottagandet. En förutsättning för detta är dock att lagstiftningen fungerar fullt ut i praktiken. Det som främst bör ses över är flexibiliteten i systemet och ansvarsfördelningen i mottagandet av de ensamkommande barnen. Detta för att kunna ta emot ett varierande antal barn samtidigt som Sverige behåller kvaliteten i detta mottagande i enlighet med de internationella skyldigheter och åtaganden landet har.