Tillfällig sinnesförvirring – Har tillståndet även drabbat lagstiftaren?

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Sedan brottsbalkens tillkomst har det i svensk rätt varit oklart om personer som företar brottsliga gärningar under påverkan av tillfällig sinnesförvirring ska ådömas straffrättsligt ansvar eller inte. Någon sådan ursäktande omständighet finns inte lagstadgad, men i doktrin och förarbeten är en vanligt förekommande uppfattning att sådan regel ändå existerar – om än i oskriven form. Syftet med det här arbetet har varit att undersöka om tillfällig sinnesförvirring är en ursäktande omständighet i svensk rätt, varför omfattande genomgång av praxis och förarbeten har gjorts. Slutsatsen härav är att den föreslagna regeln har fått dåligt genomslag i rättstillämpningen. I stället har domstolarna använt uppsåtsregleringen i den här typen av fall, vilket förefaller vara mindre lyckat sett till uppsåtets definition. Osäkerheten angående regeln om tillfällig sinnesförvirring har jag försökt att kontrastera med en närmare genomgång av den straffrättsliga legalitetsprincipen. Därvid kan jag konstatera att nuvarande ordning i formell mening inte strider mot kraven i regeringsformen eller Europakonventionen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, men att kritik däremot kan framföras med hänvisning till principerna om förutsebarhet och konformitet. Slutligen har också en kortare genomgång av särskild personutredning och rättspsykiatrisk undersökning gjorts. Anledningen därtill har varit att belysa de förutsättningar som krävs för att genomföra dylika undersökningar och se om de på något sätt korrelerar med regeln om tillfällig sinnesförvirring. Instituten kan ur ett rättssäkerhetsperspektiv vara avgörande för den tilltalade i en rättegång. Resultatet visar emellertid att regelsystemen vid en jämförelse saknar relevant hänvisning till varandra. Slutsatsen är att lagstiftaren bör ta ett helhetsgrepp på frågan om tillfällig sinnesförvirring inom ramen för det större begreppet tillräknelighet. Därvid bör det avgöras om relaterade gärningar bör hanteras antingen i straffrättens ansvars- eller dess påföljdsdel. Personundersökningsinstituten hör även de tätt samman med denna fråga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)