Identifiering och sanering av byggmaterialet asbest

Sammanfattning: Varje år stiger dödssiffran orsakad av det cancerframkallade ämnet asbest trots att det totalförbjöds i Sverige år 1982. Exponeringsrisken av asbesthaltigt material är för dem som arbetar inom byggbranschen fortfarande stor. De mest utsatta yrkesklasserna är rivnings- och reparationsarbetare. Mängden asbest som finns kvar i svenska byggnader beräknas vara omkring 400 000 ton, vilket innebär fortsatt stora risker för byggnadsarbetarna. Kombinerat med de kvarvarande asbestmängderna sker ett pågående generationsskifte i byggbranschen. Den äldre generationen med erfarenhet och kunskap om ämnet ersätts nu med en ny generation vars kunskap om det farliga ämnet asbest är bristfällig.   Sverige var det första landet i världen att förbjuda materialet asbest. Idag finns tydliga lagar och regler för hur asbest ska hanteras och saneras på ett korrekt sätt. För att få sanera asbest med hjälp av ett företag krävs det att saneringspersonalen har genomgått specifika utbildningar. En sanering består av flera avancerade steg och är en tidskrävande process. Hårda krav finns på utrustning, avspärrningar och avfallshantering för att undvika asbestexponering. Spridning av asbestdamm skulle riskera att drabba omgivande yrkesgrupper.   Den fortsatta dödssiffran bevisar att det idag fortfarande brister i hanteringen av asbest. För att undersöka detta kommer pågående saneringsprocesser att iakttas på Läroverket 1 i Umeå och jämföras med hur en saneringsprocess går till i teorin.   De saneringsprocesser som utförts på Läroverket 1 var noggranna och korrekt utförda enligt teorins alla regler. Det krävdes omfattande utrustning, kunnighet och noggrannhet för att undvika asbesthaltig dammspridning till omkringliggande lokaler och yrkesgrupper. Resultatet från projektet visar på att inga nämnvärda brister kunde identifieras under saneringarna, men det fanns andra delar som kommunikation och hanteringen av asbest som gick att förbättra. De förundersökningar som gjorts för att påvisa förekomst av asbest var även bristfälliga. Många platser som innehöll asbest testades aldrig och en del platser som testades negativt visade sig senare innehålla asbest. En stor omfattande brist som inte ska få ske då förundersökningen är något av det viktigaste. Den säkerställer vilka områden som måste saneras innan påbörjad byggstart och skapar därigenom en säker arbetsmiljö för alla yrkesgrupper. Saneringsmetoden som användes på Läroverket 1 var förlegad vilket dem är över stora delar av Sverige. Andra länder som England har utvecklat effektivare metoder som sänker exponeringsnivåerna av asbestdamm markant. Valet av saneringsmetod är något som borde tagits på större allvar för att kunna skapa en säkrare arbetsmiljö för saneringspersonal och övriga yrkesgrupper på projektet.   Slutsatsen från denna studie visar att saneringsprocessen utförs enligt Svenska lagar och regler på projektet men att kommunikationen, förundersökningarna och val av saneringsmetod var bristfälliga. En lösning kan vara att Arbetsmiljöverket inför krav kring dessa områden. Att varje förundersökning måste uppnå en godkänd standard samt att metodvalet skall anpassas efter varje individuell sanering. Allt för att skapa en säkrare arbetsmiljö på byggarbetsplatsen.