Djurskyddsstandard för suggor, smågrisar och slaktsvin i Sverige och Danmark

Sammanfattning: Danmark är den näst största källan till importerat griskött i Sverige. Det är ifrågasatt huruvida Danmark har samma djurskyddsnivå som Sverige när det kommer till grishållningen. Syftet med detta arbete var att ta reda på vad som skiljer de båda länderna åt gällande tillgång till strömedel, fixering, golvyta, golvtyp, svanskupering och kastration för att utifrån detta se hur djurskyddet för grisar skiljer sig mellan länderna. Strömedel behövs för att tillfredsställa grisarnas beteendebehov. I Sverige får suggor ofta 0,5-1 kg halm per dag, och ytterligare 2 kg inför grisning. I Danmark är 98 % av suggorna fixerade i slutet av dräktigheten och kan på så sätt inte boa. Vad gäller danska slaktsvin har mindre än 50 % tillgång till strömedel. De förses istället med material som inte uppfyller kriterierna för strömaterial utifrån beteendebehoven. I Sverige förser 98 % av grisproducenterna sina grisar med halm, vilket är ett passande strömaterial för ändamålet. Djurskyddet är därmed bättre i Sverige på denna punkt. Fixering av suggor kan användas för att minska risken för att suggan lägger sig på smågrisarna som då kan skadas eller avlida. Det är dock inte visat entydigt att fixering ger lägre smågrisdödlighet. I Danmark fixeras 98 % av suggorna inför grisning och fram till avvänjning, 90 % av suggorna är sedan fixerade fram till fyra veckor efter brunst och därefter är 30 % fixerade resterande dräktighetstid. I Sverige sker ingen rutinmässig fixering och djurskyddet är därmed tydligt bättre i Sverige. Det är viktigt att inte ha för liten yta per gris då det kan leda till stereotypier såsom svansbitning. Det finns inga exakta regler om minimummåtten på boxar för digivande suggor i Danmark och suggorna hålls som nämnts ändå fixerade, men galtar, slaktsvin och växande grisar har större yta per gris i Sverige än i Danmark, vilket leder till att djurskyddet angående detta är bättre i Sverige. Till följd av brist på statistik kan dock ingen jämförelse av djurskyddet göras gällande ytan som dräktiga gyltor och ej digivande suggor i grupp hålls på. Spaltgolv är en riskfaktor för svansbitning, troligen då det minskar möjligheten att förse grisarna med strömedel. Sverige använder sig i mindre utsträckning av spaltgolv än Danmark och har på så sätt bättre djurskydd. Svanskupering kan genomföras för att minska risken för svansbitning, men är inte entydigt effektivt. Både svansbitning och svanskupering kan leda till neurom hos gris, vilket leder till sämre välfärd. I Sverige är det förbjudet att kupera grisarnas svansar och detta förekommer inte. I Danmark får man liksom i övriga EU inte svanskupera på rutin, men över 95 % av de danska grisarna har kuperad svans. Enligt dansk lag behöver inte grisarna bedövas vid kupering om det sker innan grisarna är fyra dagar gamla, vilket i praktiken är när kuperingen utförs. Vad gäller svanskupering är därmed djurskyddet bättre i Sverige än i Danmark. Kastrering av hangrisar sker i både Sverige och Danmark för att förhindra köttet från galtar att lukta och smaka illa. I båda länderna bedövas galtarna innan kastreringen och djurskyddet är här likvärdigt.