Fysiologisk jämförelse av sprintintervallträning och högintensiv intervallträning
Sammanfattning: Sprintintervallträning (SIT) och högintensiv intervallträning (HIIT) är relativt nya träningsmetoder som används av både idrottsaktiva och motionärer för att öka både prestationsförmåga och hälsofrämjande fysiologiska effekter. Syftet av denna studie var därmed att undersöka de fysiologiska förändringar som uppkom efter två veckors SIT och HIIT hos tio unga, friska motionärer. Försökspersonerna delades in i två homogena grupper, en SIT-grupp (n = 5) och en HIIT-grupp (n = 5). De båda grupperna utförde fyra förtester för att fastställa kroppssammansättning, anaerob effekt, benstyrka och maximal syreupptagningsförmåga innan en två veckors träningsintervention startade. Under det första intervallpasset mättes de akuta effekterna av träningen och efter avslutad träningsperiod upprepades förtesterna för att påvisa eventuella fysiologiska förändringar. Det fanns en förändring hos SIT-gruppen i average power (SIT: före = 6,7 ± 1,6 watt/kg, efter = 7,5 ± 1,1 watt/kg, HIIT: före = 7,3 ± 1,0 watt/kg, efter = 7,3 ± 1,0 watt/kg) samt en förändring i laktatnivå på 75 watt under maxtestet för de båda grupperna (SIT: före = 2,0 ± 0,7 mmol, efter = 2,4 ± 0,8 mmol, HIIT: före = 2,2 ± 0,4 mmol, efter = 1,9 ± 0,8 mmol) (P<0,05). Två veckors SIT samt HIIT gav ingen signifikant förändring i syreupptag, muskelstyrka, tid till utmattning eller kroppssammansättning. Sammanfattningsvis krävs det vidare forskning med fler försökspersoner samt längre träningsintervention för att kunna fastställa möjliga fysiologiska skillnaders mellan SIT och HIIT. Nyckelord: Blodlaktat, Effekt, HIIT, Intervall, SIT, Träningsintervention
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)