Sjuksköterskors erfarenheter av tolkanvändning inom hälso- och sjukvård

Sammanfattning: Bakgrund: När sjuksköterskan och patienten inte kan förstå varandra till följd av språkbarriärer, finns det risk för misskommunikation vilket skulle kunna påverka den personcentrerade vården. För att överbrygga språkbarriärer kan sjuksköterskan använda sig av resurser såsom till exempel tolk. Tolkade samtal ökar patientens möjlighet till delaktigheten och självbestämmande, viktiga aspekter i den personcentrerade vården, samt förbättrar partnerskap mellan sjuksköterskan och patienten. Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av tolkanvändning inom hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultat: Sjuksköterskan upplevde tolkanvändning både som en begränsning i skapandet av helhetsbilden av patienten, samt som en förutsättning för att överhuvudtaget kunna kommunicera med patienten. Olika former av tolk kunde användas vid behov av översättning, där formell tolk på plats ansågs vara lämpligast. Det identifierades ett flertal förbättringsbehov, där mer utbildning inom tolkanvändning för sjuksköterskor hade störst potential. Slutsats: Sjuksköterskans personcentrerade arbete försvåras vid närvaro av språkbarriärer, där en tolk kan ses som en nödvändighet för att kunna kommunicera med patienten. Stöd i form av utbildning och organisatoriska resurser krävs för att effektivisera sjuksköterskans tolkanvändning. Studien visar att formell tolk leder till mer personcentrerad vård.