Social interaktion i bostadsområden som ett svar på ensamheten : En studie om hur fastighetsföretag kan möjliggöra social interaktion genom utformningen av den fysiska miljön och sociala initiativ.

Detta är en Master-uppsats från Stockholms universitet/Kulturgeografiska institutionen

Sammanfattning: Ofrivillig ensamhet är ett komplext problem som blivit än mer diskuterat på grund av pandemin som råder. I Sverige känner sig många unga personer ensamma i sitt hem eller bostadsområde. Ofrivillig ensamhet kan i längden leda till negativa hälsoeffekter vilket motiverar insatser från flera olika håll. En tänkbar lösning är att främja social interaktion genom den fysiska miljöns utformning. Studiens syfte är därför att undersöka om och hur ett antal fastighetsföretag arbetar med att möjliggöra möten och sociala kontakter i sina bostadsområden. Genom intervjuer med representanter från sju fastighetsföretag undersöks vilken typ av social interaktion, utifrån teorin om tunna band, som planeringen syftar till och hur förutsättningarna för möten ser ut. Resultaten pekar på att företagen främst planerar för starka band, vilka förutsätter svaga band som möjliggörs genom spontana möten. Slutsatser från studien är att förutsättningarna för att möjliggöra spontana möten skiljer sig mellan områden, vilka innehar olika betydelser som påverkar möjligheten till spontana möten. Problematik med kriminalitet och otrygghet är aspekter som påverkar dessa förutsättningar. Insatser i den fysiska miljön kan med fördel kompletteras av sociala insatser för att skapa goda förutsättningar för användningen. Ofrivillig ensamhet behöver angripas från flera håll varav samhällsplaneringen kan vara en del av lösningen. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)