Språkstörning i förskolan : En intervjustudie med förskollärare och specialpedagoger om att upptäcka språklig sårbarhet hos små barn och ge stöd i tidig ålder

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Umeå universitet/Pedagogiska institutionen

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att få djupare kunskap om förskolans arbete med språkligt sårbara barn och hur de kan upptäckas i tidig ålder. Genom intervjuer med specialpedagoger och legitimerade förskollärare har jag besvarat frågorna om vilka möjligheter förskollärare har att upptäcka språkstörning, hur förskollärare arbetar och kan arbeta med barn i språklig sårbarhet, samt på vilket sätt specialpedagoger och förskollärare kan samarbeta för att främja språkutvecklingen hos barnen. I studien beskrivs tidigare forskning om barns tidiga språkutveckling och vad som kännetecknar språkstörning, samt hur forskare anser att förskollärare bör arbeta med barn för att främja språkutveckling. Resultatet visade att det fanns en stor medvetenhet bland pedagogerna ute på förskolorna där intervjuerna genomfördes och att arbeta med språk och kommunikation var hos de flesta ett prioriterat mål i verksamheten. Specialpedagogerna framhåller den medvetna närvaron hos förskollärare för att vara ett stöd i den språkliga utvecklingen hos barnen, samt att ha möjlighet att upptäcka de barn som befinner sig i språklig sårbarhet där det kan handla om språkstörning. I undersökningen framkom att tid, kunskap, lyhördhet, närvaro, tillgång till specialpedagog och ett medvetet förhållningssätt utgör de förutsättningar som förskollärare behöver för att upptäcka barn med språkstörning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)