Etiska aspekter på grishållning

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Sammanfattning: Grisen har sedan långt tillbaka i tiden varit en viktig källa till kött för människan och än idag är griskött populär mat i stora delar av världen. Till skillnad från exempelvis får och kor, som hålls för såväl kött som ull respektive mjölk, hålls grisar med det primära syftet att förse människan med produkter från dess döda kropp. Efterfrågan på griskött idag är stor, och för att möta denna efterfrågan har grisproduktionen blivit alltmer industrialiserad. I stora delar av världen hålls grisar under fabriksliknande förhållanden, i så kallade factory farms, där djurvälfärden är undermålig. Suggorna hålls fixerade under sin livstid och slaktgrisarna hålls i kala miljöer på spaltgolv med begränsade möjligheter att utföra naturliga beteenden så som att böka och utforska. Grisen är trots domesticeringen lik sin förfader vildsvinet Sus scrofa vad gäller beteenden. De är sociala och lever i grupp. Suggornas modersinstinkter är starka och grisar är nyfikna djur med stort behov av att utforska och böka. Forskning tyder på att grisar kan ha en viss grad av själv- och tidsuppfattning samt en grundläggande empatisk förmåga. Grishållningen i världen väcker etiska frågor samt oro för grisarnas välfärd. Syftet med denna litteraturstudie är att utifrån de etiska teorierna utilitarismen och djurrättighetsetiken undersöka om det är etiskt försvarbart att hålla grisar för köttets skull. Enligt utilitarismen är det viktigaste att maximera det allmänna goda, det vill säga maximera välfärden för alla inblandade. Här är både människors och djurs intressen lika viktiga och därmed även deras välfärd. Förmågan hos en varelse att känna lidande är det som genererar intressen hos dem och därmed rätt till moralisk hänsyn. Därmed bör även djur inkluderas i den etiska gemenskapen. Hållandet av grisar skulle enligt utilitarismen kunna rättfärdigas om djurvälfärden är god, vilket ekologisk grisproduktion kan uppfylla. Idag är grishållning i factory farms vanlig. Lidandet är stort i den typen av produktionssystem och är därmed inte förenligt med utilitarismens mål att maximera den allmänna välfärden och undvika lidande. Även om den ekologiska djurhållningen möjligen skulle kunna rättfärdigas utifrån ett utilitaristiskt perspektiv är bland annat bedövningsmetoden inför slakt problematisk. Idag sker bedövning inför slakt vanligtvis med koldioxid, vilket är en gas som orsakar både aversion och lidande hos grisarna. Enligt djurrättighetsetiken har grisen ett inneboende egenvärde, rätt till sitt eget liv och rätt att uppfylla sina preferenser. Det är därmed fel att grisen används som ett verktyg för människan att uppnå sina syften. Eftersom hållandet av grisar för köttets skull inte är grisens eget mål är det svårt att rättfärdiga denna typ av djurhållning utifrån djurrättighetsetiken. Slutsatsen blir därmed att grishållning för köttets skull inte är etiskt försvarbar, varken utifrån utilitarismen eller djurrättighetsetiken.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)