Effekten av fysisk aktivitet hos barn med autismspektrumtillstånd : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund:  Barn med autismspektrumtillstånd (AST) avstår ofta fysisk aktivitet av anledningen att de har svårt med det sociala samspel som skapas i en grupp med människor. De kan även ha begränsad rörelseförmåga, vilket gör att den motoriska utvecklingen blir försenad eller aldrig utvecklas. Den fysiska aktiviteten bidrar till ökad motorisk utveckling i specifika idrotter som involverar fin och grovmotoriska färdigheter. Studiens syfte är att undersöka i vilken grad fysisk aktivitet påverkar fingrovmotoriska färdigheter och därmed ökar möjligheten för det sociala samspelet hos ett barn med autismspektrumtillstånd. Frågeställningarna lyder: Hur kan det sociala samspelet påverkas hos ett barn med autism genom fysisk aktivitet? Hur kan fysisk aktivitet påverka fin och grovmotorik hos ett barn med AST? Metoden som författarna valt är en systematisk litteraturstudie. De valda artiklarna är i från databaserna Discovery och Taylor & Francis. Hjälpmedel med sökord och övriga begränsningar användes för att hitta relevanta och aktuella vetenskapliga artiklar till denna studie. Artiklarna analyserades, värderades utifrån GRADE-modellen och därefter diskuterades evidensen av författarna. Resultatet påvisar att fysisk aktivitet ökar det sociala samspelet samt de finmotoriska och grovmotoriska färdigheterna förbättras hos barn med AST.  Slutsatsen är att fin och grovmotoriska färdigheter ökar kontinuerligt i samband med fysisk aktivitet. Graden av fysisk aktivitet ökar i specifika motoriska färdigheter beroende på form av aktivitet samt hur frekvent aktiviteten utförs. Deltagandet i fysisk aktivitet ledde till att den sociala förmågan förbättrades samt att det yttrade sig positivt på barnens välmående både fysiskt och psykiskt.