En studie av holistisk och atomistisk bevisvärdering - Med inriktning mot bevisteorierna berättelsemodellen och bayes teorem

Sammanfattning: I litteraturen vilken behandlar bevisvärdering går att finna två övergripande uppfattningar om bevisvärdering. Den ena är holistisk bevisvärdering, vilken utmärks av att bedömaren ser till helheten. Den andra är atomistisk bevisvärdering, vilken utmärkas av att bedömaren värderar varje bevis enskilt. Till båda dessa uppfattningar kan hänföras olika bevisteorier. Till holistisk bevisvärdering kan berättelsemodellen inordnas, och till atomistisk bevisvär- dering kan bayes teorem inordnas. Berättelsemodellen är en bevisteori vilken stadgar att bedömaren skapar berättelser som förklarar bevisen. Om flera berättelser skapas, väljs den bästa efter ett antal bedömningspunkter. Bayes teorem är en bevisteori vilken hjälper bedömaren att bedöma sannolikheten av en viss omständighet, exempelvis X är gärningspersonen. Detta görs genom att bedömaren avgör sannolikheten för omständigheten innan bevisfaktumen beaktats, och uppdaterar sedan denna sannolikhet med de aktuella bevisfaktumen. Om sannolikheten för omständigheten är tillräckligt hög, läggs omständigheten till grund för dom. Framställningens övergripande syfte är att bidra till den bevisteoretiska forskningen. Detta genom att utreda dels skillnader och problem med holistisk och atomistisk bevisvärdering, dels problem med bevisteorierna berättelsemodellen och bayes teorem. För att uppnå syftet redogör och diskuterar framställningen holistisk och atomistisk bevisvärdering. I uppsatsen diskuteras också berättelsemodellen och bayes teorem. Framställningen visar på ett antal skillnader mellan holistisk och atom- istisk bevisvärdering. Inom holistisk bevisvärdering ses till helheten. Detta gäller både händelseförloppet och bevisfaktumen. Händelseförloppet betraktas som en serie händelser med kausala samband och bevisfaktumen värderas med beaktande av varandra. Inom atomistisk bevisvärdering ses händelseförloppet inte som en helhet. Det är bara de delar som är relevanta för rättsföljden som är viktiga. Vad gäller bevisfaktumen granskas dessa enskilt, men med beaktande av andra, för bevisfaktumet i fråga, relevanta bevisfaktum. Det finns således skillnader mellan hur händelseförloppet och bevisfaktumen betraktas. I framställningen konstateras tre problem med holistisk bevisvärdering. Det ena är att det inte tycks finnas någon forskning som stödjer att det är bättre att värdera bevis med beaktande av varandra. Det andra är att det tycks närmast finnas forskning som stödjer att det kan vara svårt att värdera bevis holistiskt. Det tredje är att det finns en uppfattning i litteraturen om att holistisk bevisvärdering förenklar bevisvärderings komplexitet. Vad gäller atomistisk bevisvärdering har i litteraturen framförts att det är ett problem att denna byter ut en överordnad bedömning mot flera underordnande bedömningar. Jag motsätter mig delvis att det vore ett problem. Det lyfts också fram att det inte är rationellt att värdera bevis atomistiskt, vilket jag också delvis ifrågasätter. Vad gäller konkreta bevisteorier har ett antal problem med den holist- iska bevisteorin berättelsemodellen uppmärksammats. Dessa är att berättelsemodellen skapar risker för bedömaren, bedömningspunkterna för val av bästa förklaring, de argument som förts fram till stöd för en normativ tillämpning av berättelsemodellen samt att det är otydligt om den tidigare forskningen är normativ eller deskriptiv. Att den tidigare forskningen är otydlig leder enligt min mening till att det kan bli svårt att utveckla den tidigare forskningen. De problem som uppmärksammats med bayes teorem är framförallt att det finns åsikter om att bevis måste sättas in i ett sammanhang av berättelser, samt att det kan vara svårt att tillämpa bayes teorem då bedömaren måste fastställa sannolikhetsförhållanden.