Utvärdering av möjligheten att använda UAS vid gränsmätning i skogsmiljö
Sammanfattning: Skogs- och jordbruksfastigheter i Dalarna består ofta av långsmala och därmed opraktiska skiften, därför genomförs omfattande omarronderingsförrättningar av Lantmäteriet. Förrättningarna går ut på att byta mark mellan fastighetsägarna, för att skapa ändamålsenliga skiften, med syftet att bl.a. främja investerings- och exploateringsmöjligheterna inom regionen. För att kunna upprätta ett kartunderlag inför värderingen av fastigheten, måste de hävdade gränserna mätas in. Arbetet sker med Network Real Time Kinematic (nätverks-RTK) alternativt totalstation, och den största tillåtna radiella avvikelsen i plan är 0,50 m (basnivåkravet). Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka om det finns en möjlighet att använda Unmanned Aircraft Systems (UAS) vid mätning av hävdade fastighetsgränser. UAS är ett system bestående av en obemannad luftfarkost, en digitalkamera, en mottagare för Global Positioning System (GPS), ett Inertial Navigation System (INS), en radiolänk och en styrdator. I ett avgränsat område på ca 24 ha i Norra Åbyggeby, norr om Gävle, har svartvita och helvita flygsignaler av storleken 0,40x0,40 m placerats ut och mätts in som stöd- eller gränspunkter med nätverks-RTK. Medelkoordinater i plan har beräknats för de mätta punkterna, vilka har använts som referenskoordinater. Dessa har jämförts med mätta koordinater i en ortofotomosaik, framställd från flygningar med UAS på 100 och 180 m höjd. För att få ytterligare en jämförelse har flygsignaler markerats i respektive flygbild i programvaran PhotoScan från Agisoft, vilken har beräknat koordinater. Objektidentifieringen av flygsignaler, placerade i olika miljöförhållanden och från olika flyghöjder, har studerats. Digitaliseringen i ortofotomosaiken resulterade i ett radiellt Root Mean Square error (RMS-värde) på 0,083 m från 100 m flyghöjd och 0,049 m från 180 m flyghöjd. Motsvarande radiella RMS-värden resulterade i 0,071 m från 100 m flyghöjd, och 0,077 m från 180 m flyghöjd vid beräkningen i PhotoScan. F-test har beräknats med de fyra RMS-värdena, resultatet av F-testet visade att koordinater erhållna i en ortofotomosaik i ArcMap, är likvärdiga med koordinater erhållna genom blocktriangulering i PhotoScan, och vid blocktriangulering är koordinaterna även likvärdiga från flyghöjderna 100 och 180 m. F-testet visade även att koordinaterna inte är likvärdiga när de är erhållna i en ortofotomosaik från flyghöjderna 100 respektive 180 m. Om vi bortser från systematiken vid tre av punkterna i ortofotomosaiken från 100 m visade inte F-testet någon statistiskt säkerställd skillnad mellan de två flyghöjderna. Samtliga radiella avvikelser i plan vid mätningen i ortofotomosaiken visade ett resultat som låg under basnivåkravet. Den största radiella avvikelsen i plan från 100 m flyghöjd blev 0,181 m och från 180 m flyghöjd blev den största radiella avvikelsen i plan 0,083 m. Motsvarande värden efter beräkningen i PhotoScan blev 0,155 m respektive 0,148 m. Det som har påverkat framställningen av ortofotomosaiken och därmed radiella avvikelser i plan, är bl.a. hur tät skogen var vid flygsignalens placering, samt solens inverkan vad gäller skuggbildning och ljusstyrka i bilderna. UAS kan användas vid mätning av hävdade fastighetsgränser men det finns ingen garanti för att samtliga signalerade gränspunkter kan digitaliseras direkt i ortofotomosaiken. En rekommendation är att använda en mindre noggrann metod för mätningen av stödpunkterna till georefereringen av punktmolnet/ortofotomosaiken än den som har använts i detta examensarbete. Den högre flyghöjden är att föredra med tanke på att tidsåtgången för flygningen blir kortare och ett mindre antal flygbilder behöver bearbetas. Välj den metod som användaren är van vid, manuell digitalisering i en ortofotomosaik eller automatisk beräkning i en blockutjämning.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)