När migrationsrättsliga beslut kräver våld och tvång : En analys av samverkan mellan Polismyndigheten och Migrationsverket utifrån förvaltningsrättsliga principer

Sammanfattning: Migrationsverket är den myndighet som bär det yttersta ansvaret för att förverkliga Sveriges reglerade invandringspolitik, men utan större befogenheter att använda våld och tvång är Migrationsverket i behov av samverkan med Polismyndigheten för att verkställa beslut som inte genomförs frivilligt. Polisen har en viktig roll i att möjliggöra en effektiv verkställighetsprocess för beslut om avvisning och utvisning och för beslut om placering i förvar. Ett effektivt verkställande är angeläget för rättsekonomin såväl som för att säkerställa ett humant och värdigt bemötande för de människor besluten gäller.  Samverkan mellan dessa två myndigheter påbörjades under 1990-talet när ansvaret för den svenska migrationsrätten omfördelades men 20 år senare är ansvarsfördelningen fortfarande under utveckling och är i flera avseenden inte helt okomplicerad. Myndighetssamverkan är i teorin, och i lagstiftningen, en självklarhet men i rättstillämpningen ifrågasätts samverkan ofta som ineffektivt och komplext. När det dessutom rör befogenheter att använda våld och tvång och därmed inskränka enskildas fri- och rättigheter är det av största vikt att samverkan sker på ett rättssäkert och förutsebart sätt. Både myndighetssamverkan och polisens våld- och tvångsbefogenheter aktualiserar frågor om fri- och rättigheter, rättssäkerhet och förvaltningsrättsliga principer om legalitet, proportionalitet och objektivitet. Alla dessa ämnen utgör komponenter i den här uppsatsen som avser redogöra för polisens befogenheter inom migrationsrätten, den lagstiftning befogenheterna grundar sig i och den samverkan befogenheterna resulterar i.