Rehabilitering för ensamkommande flyktingbarn - En kvalitativ studie ur ett narrativt perspektiv om min och min väninnas berättelse och upplevelser om flykten från kriget i Kosovo och rehabiliteringsprocessen

Sammanfattning: Uppsatsen kommer att genomföras med kvalitativ ansats, med utgångspunkt ur narrativt perspektiv och en djup semistrukturerad intervju. Syftet med studien är att beskriva hur jag och min väninna upplevde flykten från kosovokriget, och hur vi upplevde deltagandet i rehabiliteringsprocessen för att arbeta igenom våra traumatiska upplevelser. Det som också kommer belysas i uppsatsen är rätten till rehabilitering som är en mänsklig rättighet som gäller alla barn, vilket anges i Barnkonventionen artikel 39. Eftersom uppsatsen utgår från ett individperspektiv har jag också tagit hänsyn till de teoretiska ramverken. De två teorier som används är Lena Gemzöe som berör termerna etnicitet och kulturskillnader och Aaron Antonovskis teori om salutogena hälsomodellen och KASAM, känslan av sammanhang. Dessa två teorier används för att få en verklighetsuppfattning av individens upplevelser av olika moment i samhället. Resultatet i uppsatsen, i likhet med tidigare forskning, visar de olika faktorer som påverkar ensamkommande flyktingbarns psykiska hälsa och ohälsa. Resultatens vikt var bland annat att genom berättelser förmedla och belysa vikten av rehabiliteringen men också huruvida det gett något resultat. Vidare visar resultatet också hur jag och min väninna upplevt mötet och därmed arbetet med psykologerna. Uppsatsen avslutas med en diskussion som kommer innehålla vilka teser som är antagliga, hållbara och väsentliga när det gäller att delta i en rehabiliteringsprocess.