Riskhantering i spannmålsodling
Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka möjligheter för svenska lantbrukare att hantera risker som påverkar gårdens ekonomiska resultat. Frågeställningen avser att spegla hur spannmålsodlaren utifrån risk- och produktionspreferens kan hantera riskfaktorer för att maximera sin nytta gällande ekonomisk avkastning. Dessa riskfaktorer kan delas in i två huvudgrupper: produktionsrisker och marknadsrisker, vilka båda påverkar affärsverksamhetens vardag och kräver kontinuerligt beslutsfattande angående riskfyllda val. I uppsatsen studeras huvudsakligen spannmålsmarknadens struktur, funktionssätt och marknadsdynamik – sett från svenska lantbrukares gårdsperspektiv med internationella marknader som spelplan. Sedan marknaden för spannmål släpptes helt fri i mitten på 00-talet har marknadsriskens inverkan på resultatet kommit att växa kraftigt i inflytande och är nu den största risken för det ekonomiska resultatet. Med dessa riskfaktorer identifierade togs genom statistiska modeller resultat fram för en optimal grödfördelning sett till odlingspreferens och i vilken utsträckning det är lämpligt att prissäkra sin skörd. Studien visar att både produktions- och marknadsrisker har stark påverkan på det ekonomiska resultatet. Utan att diversifiera sitt grödval eller prissäkra sin skörd riskerar lantbrukaren att utsätta sin verksamhet för påtagliga risker som vid ett dåligt skördeår eller global spannmålsprisdipp kan få ödesdigra konsekvenser. De grödor som ingår i studien än höstvete, vårkorn, havre, vårvete och vårraps samt den skördedata som används kommer från Mälardalsområdet. Det visade sig att skördeavkastningen från de olika grödorna uppvisar hög korrelation men att det trots detta går att diversifiera grödfördelningen för att reducera inkomstrisk. Störst reduktion av inkomstrisken fås då en kombination av höstvete och vårgrödor odlas. Vilka grödor som odlas bör dock i stor utsträckning baseras på förväntad vinstmarginal eftersom produktionsrisken är ganska likvärdig oavsett gröda. I studien undersöktes optimal grödfördelning och prissäkringsandel med utgångspunkt i Markowits portföljteori. En effektiv front togs fram för tre alternativ; (1) ingen prissäkring, (2) prissäkring av hela skörden genom användande av terminsavtal och (3) en kombination av spot- och terminsmarknaden. Det visade sig att den rena prissäkringsstrategin dominerade det första alternativet men att ett en kombination av spot- och terminsmarknaden var att föredra framför de båda. Att prissäkra upp till 90 % av den förväntade skörden kan vara lämpligt för den riskaversiva lantbrukaren. För att undersöka vilken grödfördelning och prissäkringsandel som gav det bästa resultatet utfördes optimeringar för tre fallgårdar åren 2007-2009. Enligt studien låg en optimal prissäkringsandel på mellan 51 % - 92 % av den förväntade skörden. Modellens genomsnittliga prognostiseringsfel för en kombination var 33 % att jämföra med 103 % då endast spotmarknaden användes. De huvudsakliga resultaten enligt denna studie visar att man med hjälp av ett aktivt val av grödfördelning och användande av terminssäkring kan nå en jämnare avkastning. Mer specifikt kan man genom att använda terminssäkring med finansiella kontrakt minska prisrisken inom spotprishandelns förväntade avkastningsintervall och nå en stabilare och mer deterministisk intäktsbas. Vid en gynnsam prisnivå bör lantbrukaren därför prissäkra även om det är långt till skörd. Detta bör dock vägas mot den kostnad det innebär att inte kunna leverera den fysiska kvantitet som tecknades vid ingående av terminsavtal.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)