Omvårdnadspersonals erfarnheter av att i hemmiljö vårda patienter i livets slutskede : en forskningsöversikt utifrån begreppet KASAM

Sammanfattning: Världshälsoorganisationen definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten hos patienter och deras familjer som står inför problem som följer med en livshotande sjukdom. Den palliativa vården ska bygga på ett förhållningssätt som kännetecknas av en helhetssyn på människan. Detta sker genom att stödja individen så att den kan leva med värdighet och med största möjliga välbefinnande till livets slut oavsett ålder och diagnos. Socialstyrelsen skriver att såväl internationella som svenska studier visar att många vill dö i sina hem. I Sverige utgörs omvårdnadspersonalen i hemtjänst och på särskilda boenden av undersköterskor och vårdbiträden. Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att vårda personer i livets slutskede i hemmiljö utifrån begreppet KASAM. En forskningsöversikt gjordes och till grund ligger 14 stycken vetenskapliga artiklar. En deduktiv ansats användes i denna forskningsöversikt med KASAM som ett teoretiskt ramverk. Resultatet visade att det fanns faktorer som gör tillvaron strukturerad och hanterbar för omvårdnadspersonalen. Dessa faktorer var: att det fanns en upplevelse av tydliga mål och arbetsuppgifter, att det fanns stöd från chefer och kollegor samt att det fanns en känsla av att tillhöra en grupp. Resurser som finns eller behöver finnas hos omvårdnadspersonalen framkom också. Dessa var: kollegor, organisationen, att kunna hantera känslor och sorg, närstående samt kunskap och kompetensutveckling. Det fanns en stark vilja att hjälpa patienten och en nöjdhet över vården som omvårdnadspersonalen gav och många gånger kände de sig som en del av familjen. Omvårdnadspersonalen som arbetar med vård i livets slut har stort engagemang och vilja att ge högkvalitativ vård. Nära relationer till både patient och närstående skapas, vilket är en förutsättning för att ge personcentrerad vård, men som även leder till svåra känslor av sorg och förlust när patienten avlider. De hamnar också i situationer där de förväntas bemöta svåra, emotionella och existentiella frågor, vilket de saknar kompetens för och är något som upplevs orsaka obehag hos omvårdnadspersonalen.