”Jag vill inte bli sjuk eller deprimerad liksom. Jag vill ju gärna träffa någon minst en gång i veckan.” : En studie om ensamkommande flyktingbarns upplevelser av socialtjänstens bemötande.

Sammanfattning:

År 2015 ansökte 35369 ensamkommande flyktingbarn om asyl i Sverige. Dessa barn har alla någon form av kontakt med socialtjänsten. Studiens syfte är att undersöka ensamkommande flyktingbarns upplevelser av socialtjänstens bemötande. I studien presenteras och besvaras två frågeställningar: Vilka känslor innebar processen med socialtjänsten? och Vilken roll upplever informanterna att kontakten med socialtjänsten har för deras mående? Studien utgår från en kvalitativ induktiv metod med en fenomenologisk ansats. Data har erhållits genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med tio informanter som invandrat till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Materialet transkriberades och en kvalitativ innehållsanalys tillämpades på den inhämtade datan, vilket gav ett resultat bestående av tre konstituenter: trygghet av tydlighet, aktivitetens betydelse för en känsla av sammanhang och engagemang & kontakt. Dessa konstituenter utgör tillsammans essensen av de ensamkommande flyktingbarnens upplevelser av fenomenet. I denna studie visar essensen av det undersökta fenomenet att engagemang, tydlighet och tillgång till aktiviteter från informanternas socialsekreterare hjälper det ensamkommande flyktingbarnet till ett bättre mående. En frånvaro av detta skapar det motsatta.