Ringhals kärnkraftverk - Rening av ånggeneratorernas bottenblås Jämförelse mellan jonbytare och EDI : Jämförelse mellan jonbytare och EDI

Sammanfattning: Ringhals är ett kärnkraftverk beläget på Väröhalvön i Halland. Det finns totalt fyra stycken reaktorer i drift. Ringhals 1 är en kokvattenreaktor medan Ringhals 2-4 är tryckvattenreaktorer. Syftet med rapporten är att fastställa vilken reningsmetod av ånggeneratorernas bottenblås som är den mest fördelaktiga sett ur ett personal-, miljömässigt samt ekonomiskt perspektiv. Reningen av ånggeneratorernas bottenblåsningssystem skiljer sig åt på Ringhals 2-4. På Ringhals 2 renas vattnet på elektroniskt vis, medan man i Ringhals 3-4 renar vattnet med hjälp av jonbytarfilter. Varannan vecka blir massan mättad och behöver bytas ut. Processoperatörerna får då ett recept av kemiavdelningen hur blandningen ska vara. Vanligtvis är det 82 säckar, som vardera väger tjugo kilo, som ska fyllas i jonbytaren. Det har i många år förts debatt om fyllningen av jonbytarmassa. Arbetet medför tunga och obekväma lyft. Säckarna lyfts från marken och fylls i en tratt, belägen ungefär 1,5 meter över golvet vilket kan leda till arbetsskador. Skulle jonbytarmassa hamna på golvet medför detta en halkrisk. Förbrukad massa hamnar på deponi. Fördelarna med avjonisering på elektroniskt vis är störst ur personalmässig synvinkel. Jonbytarmassan, som fungerar som ett partikelfilter, behöver endast bytas ut en gång per år under revision på Ringhals 2. Ammoniaken som avskiljs från processvattnet leds ut till kylvattenkanalen, vilket medför utsläpp till havet på 800 kg per år. Underhåll och drift är mindre krävande med electronic deionization (EDI) jämfört med jonbytarfilter. Vidare undersökningar krävs för att fastställa om det är ekonomiskt och miljömässigt hållbart att installera EDI på de övriga blocken.