Förändring av olika fysiologiska parametrar vid styrketräning hos äldre

Sammanfattning: Sammanfattning Syfte och frågeställningar. Syftet med denna studie var att på äldre personer studera olika fysiologiska parametrar före och efter en period på åtta veckor med styrketräning som utförs tre gånger i veckan. Frågeställningarna var: Hur påverkas statisk och dynamisk maximal styrka i främre lårmuskulaturen av styrketräning? Är det någon skillnad i resultat mellan koncentrisk och excentrisk styrka i lårmuskulaturen före och efter styrketräningsperioden? Är det någon skillnad i förändring mellan benstyrka uppmätt med isokinetisk teknik jämfört med uthållighetsstyrka och ett kort funktionellt benstyrketest? Hur påverkas maximal syreupptagningsförmåga registrerad via submaximalt cykeltest respektive vid pyramidtestet av träningsperioden? Metod. I studien deltog 20 generellt ej påtagligt aktiva män och kvinnor i åldrarna 66-79 år. Av dessa var 11 individer slumpvis indelade i en styrketräningsgrupp och övriga nio utgjorde en inaktiv kontrollgrupp. Ett flertal olika fysiologiska tester, som bl.a. prövade testpersonernas styrka samt kondition, utfördes innan och efter träningsperioden. De deltagare som utgjorde träningsgruppen tränades i relativt tung styrketräning i åtta veckor. Resultat. Undersökningen resulterade i en signifikant ökad koncentrisk-, excentrisk- samt statisk momentan benstyrka för träningsgruppen efter de åtta veckorna med relativt tung styrketräning. Vidare kunde även utläsas för dem en signifikant förbättring av uthållighetsstyrka i benen (hastighet vid 50 uppresningar från stol, med 16,9 %) samt vid ett kort funktionellt test (5 uppresningar från stol, med 12,8 %). De träningsgenererade signifikanta ökningarna för träningsgruppen tyder inte på några stora procentuella skillnader mellan statisk (10,4 %) och dynamisk excentrisk (7,8 %) eller koncentrisk maximal styrka (9,5 %). Vid testerna cykelergometertest (kondition), effekt i 5-minuterspyramidtest (ett modifierat steptest) samt distans vid 6-minuters gångtest framkom inga signifikanta förbättringar för träningsgruppen. Ingen i kontrollgruppen visade en signifikant förbättring i någon av de nämnda testerna. Slutsats. Studien visar att interventioner, med åtta veckors intensiv styrketräning, tre gånger per vecka för äldre kvinnor och män, påtagligt kan förbättra resultaten vid styrkemätningar såväl momentant som uthållighetsmässigt och vid ett kort funktionellt test, medan tester av maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) inte förbättras. Emellertid framkom i cykelergometertestet en tendens till förbättring för träningsgruppen.