”Kunskapstörst och spring i huvudet” : En enkät- och intervjustudie om pedagogers kunskaper och erfarenheter av särbegåvning i förskolan

Sammanfattning: Ungefär ett barn i varje barngrupp kan klassas som särbegåvad, däremot är det färre än cirka en procent av de särbegåvade barnen som upptäcks i förskolan. Både förskolans läroplan och Skollagen är tydliga med att varje enskilt barn ska få stöd utformat efter det egna behovet. Särbegåvning har på senare tid bland annat uppmärksammats i media till viss del, vilket har bidragit till att fler har fått upp ögonen för ämnet. Med två delstudier, varav en kvalitativ och en kvantitativ, undersöker vi pedagogers kunskaper om särbegåvning och om deras upplevelser av samarbetet med vårdnadshavare till särbegåvade barn. Som hjälp i våra analyser och i vår diskussion har vi våra utgångpunkter i Pedagogiskt ABC med dess tre centrala begrepp acceleration, berikning och coaching och Läroplansteorins två begrepp, formulerings- och realiseringsarena. Studiens resultat visar att det inte finns en tydlig definition av begreppet särbegåvning. Begreppet är svårdefinierat och pedagogerna upplever sig osäkra när det kommer till att stötta och utmana de särbegåvade barnen. Kunskapen pedagogerna besitter har de främst fått genom att de själva besitter ett intresse och en nyfikenhet. Respondenterna upplever att kunskap om särbegåvning saknas i lärarutbildningarna. Samarbetet med vårdnadshavare till särbegåvade barn upplever pedagogerna i studien har fungerat bra.  Med styrdokumenten på sin sida har de särbegåvade barnen rätt till en undervisning anpassad efter hens förmågor, i vår studie framkommer det att många pedagoger upplever att stödet de särbegåvade barnen får inte är tillräckligt. Pedagogerna önskar bland annat en samsyn bland kollegor, stöd av specialpedagoger och tydliga arbetsmetoder.