Självbestämmande, medbestämmande, tvång - Vem bestämmer om barnets hälso- och sjukvård?

Sammanfattning: Denna framställning behandlar den komplexa relationen mellan barn, vårdnadshavare och samhälle när det kommer till barn i hälso- och sjukvården. I framställningen ställs frågan vem som egentligen bestämmer om barnets hälso- och sjukvård. Utgångspunkten i svensk hälso- och sjukvård är att patienten har självbestämmanderätt, det vill säga rätt att samtycka till, eller motsätta sig, erbjudna hälso- och sjukvårdsåtgärder. När det kommer till barn är frågan mer komplex, eftersom barn inte har fullt utvecklad beslutskompetens, det vill säga förmåga att tillgodogöra sig information och överblicka konsekvenserna av sina beslut. Å ena sidan finns ett intresse av att låta barnet bestämma över sin egen hälso- och sjukvård, å andra sidan finns ett intresse av att skydda barnets liv och hälsa. I svensk rätt har problemet lösts genom en konstruktion som innebär att vårdnadshavare har bestämmanderätt, men att barnet har medbestämmanderätt som motsvarar barnets beslutskompetens. I den utsträckning barnet inte har uppnått tillräcklig beslutskompetens,har alltså barnets vårdnadshavare rätt,och skyldighet, att bestämma i frågor som rör barnets hälso- och sjukvård. I den utsträckning barnet har uppnått tillräcklig beslutskompetens, ska barnet däremot tillerkännas avgörande bestämmanderätt och barnets beslut i frågor som rör hens hälso- och sjukvård ska respekteras. Samhället har det yttersta ansvaret för barnet och ska se till att barnets behov av hälso- och sjukvård uppmärksammas och tillgodoses. Under vissa förutsättningar kan samhället därför ingripa och bestämma om barnets hälso- och sjukvård. När vårdnadshavare har bestämmanderätt, har samhället tämligen omfattande möjligheter att ingripa med stöd av nödrätten eller LVU. När barnet själv har avgörande bestämmanderätt, är samhällets möjligheter att ingripa emellertid begränsade, i princip begränsade till fall där barnet lider av en allvarlig psykisk störning och kan beredas vård enligt LPT. Det avgörande för vilken bestämmanderätt barnet tillerkänns och vilka befogenheter vårdnadshavare och samhälle har att ingripa för att skydda barnets liv och hälsa, är graden av barnets beslutskompetens. Bedömningen av barnets beslutskompetens är därför central. I denna framställning undersöks vilka omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av barnets beslutskompetens och vad en viss grad av beslutskompetens innebär i termer av bestämmanderätt. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det måste göras en bedömning i varje enskilt fall samt att hälso- och sjukvårdspersonalen härvid kan, och ska,beakta alla omständigheter som i det enskilda fallet kan vara av betydelse. Det handlar om en komplex bedömning och jag ställer mig därför skeptisk till det stora ansvar som vilar på den enskilda personalen. Vilken medbestämmanderätt och vilket skydd barnet har, ska inte vara beroende av vem som behandlar barnet, särskilt inte när en felaktig bedömning riskerar att kränka antingen barnets medbestämmanderätt eller barnets rätt till liv och hälsa, och i värsta fall få konsekvenser som aldrig kan repareras.