Möte med nyanlända föräldrar : en studie om möten, förväntningar och samverkan i svensk skola

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linnéuniversitetet/Institutionen för pedagogik (PED); Linnéuniversitetet/Institutionen för pedagogik (PED)

Sammanfattning: Under de senaste åren har många människor sökt asyl i Sverige, många av dem barn i skolåldern. Barn som anländer till Sverige efter ordinarie skolstart fullföljer i lägre utsträckning gymnasieutbildning och får därmed sämre förutsättningar på arbetsmarknaden. Barns skolgång är ett gemensamt ansvar mellan skola och föräldrar och som specialpedagoger förväntas vi identifiera de behov som finns och samverka med professionella och föräldrar. All samverkan bygger på relationer och genuina möten där det råder ömsesidigt intresse och förståelse  för varandra. Syftet med studien har varit att analysera nyanlända föräldrars berättelser om mötet med svensk skola utifrån möte, förväntningar och samverkan. Sju kvalitativa intervjuer med sammanlagt nio föräldrar ligger till grund för studien och resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning ur ett interaktionistiskt och interkulturellt perspektiv. Nyanlända föräldrar berättar att de i mötet med skolan känner att skolan lyssnar på dem och frågar om barnen samt att det finns en ömsesidig respekt. Frågor från skolans sida berör främst kunskaps- och fostransuppdraget medan frågor om familjens kulturella bakgrund är ovanliga. Varje möte är en del av en process som leder till integrering, ju mer erfarenhet föräldrar har av möte med svensk skola, desto större delaktighet visar de på. Föräldrarnas förväntningar på skolan handlar om att barnen ska ges möjligheter till en bra utbildning som i sin tur leder till ett bra liv. Föräldrar förväntar sig också att skolan visar ett tydligt ledarskap och motiverar och stöttar barnen i deras kunskapsinhämtning. Föräldrar uttrycker förväntningarna olika beroende på språklig kompetens, egen utbildning och var i integrationsprocessen de befinner sig. Ur den aspekten är det viktigt att inte se nyanlända som en homogen grupp. Föräldrarna i studien har höga förväntningar på sina barn och förväntar sig att skolan ska ha detsamma. De framstår som intresserade och uttrycker en vilja att ta ansvar för sina barns inlärning, men i det fall hemmet på grund av språksvårigheter eller analfabetism inte räcker till finns en förväntan om att skolan ska verka kompenserande. Kunskap om skolan, läxor och läroböcker ses som redskap i arbetet med att stötta barnen. Den samverkan föräldrarna beskriver är främst utvecklingssamtal och skriftlig information, via lappar och mail, former som de ställer sig positiva till. Deras berättelser visar på att samverkansbegreppet är oklart och att skolans fokus för samverkan ligger på delaktighet före interaktion. Samarbetet med skolan ses av föräldrarna som viktig och de efterfrågar i viss mån mer. Resultatet visar på skolan som en möjlighetsstruktur där bemötandet får betydelse för huruvida föräldrar känner sig delaktiga i skolan och det svenska samhället. Studien har lett oss fram till att se interkulturellt förhållningsätt som ett möjligt och verkningsfullt redskap för en inkluderande pedagogik. En reflektion som ständigt varit närvarande i arbetet är huruvida föräldrarnas upplevelser är beroende av etnicitet och kultur eller delas av svenska föräldrar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)