Redovisning av 3D-fastighetsbildning : En analys av nuvarande kravnivå och alternativ metod

Sammanfattning: Sedan 1 januari 2004 är det möjligt att om- och nybilda fastigheter som avgränsas i tre dimensioner; höjd, bredd och djup och som enligt fastighetsbildningslagen (FBL) definieras som tredimensionell fastighet (3D- fastighet). Trots det faktum att 3D-fastigheter innebär införandet av ytterligare en dimension i fastighetsbildningen gjordes dock få ändringar i FBL. En av ändringarna i FBL gällde utstakning och utmärkning av gränser. Sedan tidigare ska gräns som tillkommer genom fastighetsbildning utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. År 2004 infördes att om utstakning/utmärkning lämpligen inte kan ske i en förrättning så ska gränserna beskrivas på den karta som upprättas eller i andra förrättningshandlingar. I och med att 3D-fastigheter sällan är kopplade till marken är förrättningshandlingarna de dokument där gränserna beskrivs. Redan vid införandet av 3D-fastighetsbildning diskuterades svårigheterna med gränsmarkering och redovisning och idag pågår en stor diskussion och flertalet utredningar världen över avseende redovisning av 3D- fastighetsbildningåtgärder. Idag redovisas de nya fastighetsgränserna vid 3D- fastighetsbildning i Sverige i karta, verbal beskrivning samt i ritningar. Allt i 2D, antingen i pappersformat eller PDF. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka krav som idag ställs på redovisning av 3D-fastighetsbildning, analysera behovet av en mer standardiserad process samt redogöra för aktuella alternativa redovisningsmetoder. Fokus för studien ligger i förståeligheten och entydigheten i de förrättningsakter som bildas vid 3D-förrättningar. Till grund för studien ligger studier av lagtext, förrättningsakter, tidigare forskning och annan litteratur samt intervjuer. Resultatet visar att det finns ett behov av att förbättra förståeligheten i de förrättningsakter som bildas vid 3D- fastighetsbildning idag, främst ur ett framtida perspektiv. Samtliga respondenter vid intervjuer anser att akterna är förståeliga för förrättningslantmätare och sakägare idag men kan bli problematiskt när t.ex. en tredje part i framtiden behöver sätta sig in i de juridiska gränserna vid behov av exempelvis en ändring i gränsdragningen. Det saknas även en entydighet i framförallt de ritningar som ligger som underlag för gränserna. Studien har visat att införandet av 3D-modeller i förrättningshandlingarna samt en utveckling av de riktlinjer som finns för ritningar som underlag vid 3D-fastighetsbildning skulle öka förståeligheten av 3D-förrättningar och därmed kunna vara bidragande till en smidigare samhällsbyggnadsprocess.