"Man får inte glömma de anhöriga" : en kvalitativ studie om hur anhöriga till unga vuxna med missbruksproblematik upplever stöd

Sammanfattning: Kring en person med missbruksproblematik finns det ofta en eller flera anhöriga som påverkas av missbrukets konsekvenser och riskerar att drabbas av psykisk, fysisk samt social problematik (Melin & Näsholm 1998; Socialstyrelsen 2014). Den här kvalitativa studien undersöker hur anhöriga till närstående med missbruksproblematik upplever det arbetssätt som personalen har på verksamheten Eken. Eken arbetar främst mot unga vuxna med missbruksproblematik och syftar till att ha ett arbetssätt präglat av tillgänglighet och flexibilitet. Verksamhetens arbete syftar även till att involvera och erbjuda stöd till de unga vuxnas anhöriga. Syftet med vår studie är att undersöka hur anhöriga till unga vuxna med missbruksproblematik beskriver personalens arbetssätt och hur de upplever att arbetssättet påverkar det egna välbefinnandet samt förmågan att stödja sin närstående. Studiens frågeställningar är följande: Hur beskriver anhöriga utformningen av det stöd personalen erbjuder dem? Hur beskriver anhöriga att personalen uppmärksammar de anhörigas behov relaterat till det egna välbefinnandet? Hur beskriver anhöriga att personalen uppmärksammar de anhörigas behov relaterat till deras förmåga att stödja sin närstående? Utifrån studiens syfte och frågeställningar valdes en kvalitativ forskningsansats. För insamling av empiriskt material genomfördes fem kvalitativa intervjuer med fem anhöriga, vilka har pågående, avslutande eller avslutad kontakt med Eken. Med en strävan efter att skapa förståelse för intervjupersonernas upplevelser valde vi att analysera studiens resultat utifrån symbolisk interaktionism, ett perspektiv som ämnar beskriva sociala verkligheter med fokus på̊ interaktion och samspelsprocesser (Trost & Levin 2010). De centrala begrepp som användes var coping, delaktighet, kommunikation, allians samt medberoende. Tidigare forskning är begränsad och visar att stöd för vuxna anhöriga till personer med missbruksproblematik är ett område som är åsidosatt och där det finns ett behov av att utvecklas. Vid analysering av studiens resultat användes tematisk analysmetod med vilken vi avsåg att bearbeta materialet för att finna återkommande teman i den insamlade empirin. Studiens resultat visar att intervjupersonerna beskriver personalens arbetssätt som engagerat, respektfullt och behovsanpassat. Det visar sig även att arbetssättet innefattar möjlighet till kontakt med personalen när som helst under dygnet vilket intervjupersonerna beskriver som en trygghet. Samtliga intervjupersoner uttrycker att kontakten bidrar till minskade känslor av ensamhet och rådlöshet samt att de upplever sig delaktiga i sin närståendes behandlingsprocess. Från resultatet framkommer även att intervjupersonerna kan tillgå stöd i hur de kan bemöta sin närstående genom bland annat rådgivning.