Visitationszoner – den svenska modellen – En studie av kroppsvisitation i brottsförebyggande syfte och visitationszoner i relation till skyddet för privatlivet i artikel 8 EKMR

Sammanfattning: Den utbredda gängkriminaliteten och bruket av vapen eller andra farliga föremål på offentliga platser är ständigt närvarande i den politiska debatten i Sverige. Frågor rörande vilka medel och befogenheter polisen har och bör ha återkommer frekvent och i diskussionen framkommer ofta referenser till Danmark och systemet med visitationszoner som där finns. En liknande, men inte identisk, lagstiftning som den i Danmark har prövats i Europadomstolen, domstolen konstaterade att den lagstiftningen innebar en kränkning av skyddet för privatlivet i artikel 8 EKMR. Med en rättsdogmatisk metod belyser uppsatsen den svenska lagstiftningen om kroppsvisitation och husrannsakan av fordon i brottsförebyggande syfte för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Vidare behandlas den danska lagstiftningen om visitationszoner i ljuset av en genomgång av artikel 8 EKMR och då fallet Gillan & Quinton v. the United Kingdom i synnerhet. Avslutningsvis analyseras en potentiell svensk reglering av visitationszoner och vad som utifrån Regeringsformen och EKMR kan tänkas krävas av en sådan reglering. Den svenska lagstiftningen kritiserar främst utifrån bristande tydlighet och förutsägbarhet, där dagens rättsläge i många avseenden är oklart. Utifrån genomgången av artikel 8 EKMR och den danska lagstiftningen kan det konstateras att kärnfrågan i en eventuell svensk reglering med visitationszoner blir kravet på en nödvändighets- och proportionalitetsbedömning. För att säkerställa detta bör någon form av domstolsprövning till i samband med varje beslut om införande av en visitationszon samtidigt som det inte får röra sig om rena stickprovskontroller från den enskilda polismannens sida.