Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) : strandskyddslagens syfte, tillämpning och konsekvenser

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Detta kandidatexamensarbete behandlar strandskyddet, landsbygdsutveckling och dess inverkan på varandras fortgång. Den skrivs inom Landskapsarkitektprogrammet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp, och omfattar 15 högskolepoäng. I Sverige råder ett generellt strandskydd som innebär att samtliga vatten omfattas av en, i normala fall, 100 meters skyddszon både upp på land och ut i vattnet och innefattar även undervattensmiljön. Syftet med strandskydd är att stränderna ska finnas tillgängliga för alla genom allemansrätten och för att ge goda förutsättningar för flora och fauna. Efter en lagändring 2009-2010, där landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS), infördes som särskilt skäl kan nu kommuner i sina översiktsplaner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). Det är möjligt i hela Sverige, med vissa undantag, och i dessa områden är det sedan lättare att få beviljad dispens om åtgärden som dispensen avser skulle bidra till en utveckling av landsbygden. Genom en litteraturstudie och mailkonversationer med kommuner, undersöks och belyser uppsatsens frågeställningar vad strandskydd och landsbygdsutveckling i strandnära lägen är, vilket genomslag LIS-lagen fått sedan införandet samt vilka konsekvenser det har gett, och kan ge, till landsbygden. Arbetet riktar sig till yrkesverksamma som på något sätt arbetar med LIS. För att kunna fatta kloka och långsiktiga beslut inom dispensprövning krävs en bred läsning av olika dokument och data och då målet med uppsatsen är att göra en sammanställning av tillgänglig data och om åsikter kring LIS samt att komma med nya infallsvinklar är syftet att den skall underlätta för yrkesverksamma i denna uppgift. När LIS-lagarna infördes satte många landsbygdskommuner stort hopp till det men LIS har inte fått det genomslag som förväntades. Det är svårt för kommunerna att peka ut i vilka områden som LIS skall gälla och dispensansökningar har inte inkommit i den utsträckning som önskat. Landsbygdsutveckling är också ett svårdefinierat begrepp och att utreda om en viss åtgärd lett till förbättrande omständigheter kan vara svårt att fastställa. Det är en alltför kort tidsperiod att utreda om en utveckling av landsbygdsområden till följd av LIS-lagarna har ägt rum. LIS kan inte ses som en universallösning och fler insatser som gynnar landsbygden krävs.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)