Mellan rättighet och medkänsla : Anna Lindhagen och genuskontraktet – en kvalitativ textanalys av Morgonbris 1911-1916

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar Anna Lindhagens syn på ett antal samhällsfrågor i relation till dåtidens rådande genuskontrakt, samt hur hennes fokus har förändras över tid. För att kunna få ett konkret källmaterial, är uppsatsen avgränsad till de artiklar som Lindhagen skrev under sin tid som redaktör för den socialdemokratiska kvinnotidningen Morgonbris. Väl för att kunna placera källmaterialet i en större kontext, är det granskat i kombination med Yvonne Hirdmans genuskontrakt, genussystemets logiker samt natur respektive kultur kopplat till kön. Lindhagens artiklar skapar ett nät av fem samhällsfrågor. Dessa är: Arbetarfrågan, Barn och föräldrar, Kvinnors politiska rösträtt, Kriget och freden samt Kultur och Natur. För att besvara uppsatsens frågeställningar har artiklarna granskats efter kvalitativ textanalysmetod och med ett analysverktyg bestående av precisisa frågor till respektive område. Undersökningens resultat visar att Anna Lindhagen skrev till störst del om Barn och föräldrar, vilket kan bedömas som att hon hade övervägande engagemang för den samhällsfrågan. De andra samhällsfrågorna uppkom mer slumpmässigt, antingen när det hade inträffat någon specifik händelse eller en samhällsförändring. Resultatet från undersökningen påvisar att Lindhagens fokus inom Barn och föräldrar låg på skapa bättre levnadsförhållanden för de ensamstående mödrarna. Inom Arbetarfrågan förmedlade hon sin vilja om att bygga upp arbetet på en kollektiv grund där även kvinnan skulle vara en del av arbetsmarknaden. Vad gäller Kvinnors politiska rösträtt, uttryckte Lindhagen att kvinnor ska ha politisk rösträtt och att arbetet för att uppnå detta ska ske tillsammans med männen. Inom Kriget och Freden hade hon ett engagemang för fredsskapande och medkänsla för människor som levde under svåra livisförhållanden. Slutligen ansåg Lindhagen att Kultur och natur var en enhet och att det inte kunde kopplas till ett specifikt kön. Sammanfattningsvis kan det konstateras att Anna Lindhagen förde ett ställningstagande som en kvinna under hennes samtid skulle ta, även om hon inom vissa samhällsfrågor skapade en rubbning på det som Hirdman benämner som genuskontraktet. Lindhagen argumenterade dock skickligt och smidigt och kunde därmed undvika att hamna enligt Hirdmans teori i en konflikt i gråzonen.