Snyft, bortförklaringar & offerkoftor : En kvalitativ textanalys av TV4:s kommentarsfält på Facebook under Paolo Robertos erkännande av sexköp

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet; Karlstads universitet

Sammanfattning: Den 14 maj 2020 tillbringade Paolo Roberto kvällen i en lägenhet på Östermalm i Stockholm med en kvinna från ett av Europas fattigaste länder och greps på bar gärning i en polisrazzia. Stjärnkocken, skådespelaren och programledaren erkände sig skyldig till sexköp. I en intervju dagen därpå säger Roberto själv att kvinnan kanske var dittvingad. Nyheten väckte starka reaktioner i kommentarsfält på sociala medier. Syftet med studien är att undersöka hur användare uttrycker sig i kommentarsfält under en kontroversiell nyhet om ett laddat ämne som skapar delade åsikter. Vi kommer därför att analysera hur användare i kommentarsfältet på Facebook reagerade på intervjun med Paolo Roberto i TV4. Det uppsatsen intresserar sig för är hur deltagarjournalistiken bidrar till den offentliga diskursen om det känsliga ämnet sexköp, samt andra diskurser som uppkommer. Studien har två frågeställningar; en som undersöker vilka reaktioner finns i kommentarsfältet och en som undersöker hur reaktionerna kan förstås i ljuset av diskurserna om sexköp och medieetik. Uppsatsens teoretiska ramverk baseras på deltagarjournalistik och diskursteori. Studien är en kvalitativ textanalys, och genomför den textanalytiska dimensionen av Anabela Carvalhos (2008) apparat för kritisk diskursanalys. Ur det empiriska materialet har mönster identifierats varav tolv stycken har analyserats djupare. Exempel på dessa är att många beskriver Robertos beteende som att ”gråta ut” och att styra narrativet. En stor del av kommentarerna lägger även skuld på TV4 för att de ”låter” honom göra detta. Vissa ifrågasätter TV4:s medieetik och publicistiska beslut medan några ifrågasätter sexköpslagen och den allmänna synen på sexköp vilket snabbt konfronteras av andra. Uppsatsen drar slutsatser som att diskursen om sexköp domineras av perspektivet att det är moraliskt fel att köpa någon annans kropp, att det inte är medieetiskt att intervjua en förövare på sättet TV4 gjorde och att det finns en efterfrågan på ställningstagande och/eller agendadriven journalistik. Till sist dras slutsatsen att uppsatsens författare sällar sig till den stora skara forskare som ser en demokratisk potential i deltagarjournalistik men känner besvikelse över att den i mångt och mycket går förlorad. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)