Vårdrelationen med patienter med självskadebeteende

Detta är en Kandidat-uppsats från Mälardalens högskola/Akademin för hälsa, vård och välfärd; Mälardalens högskola/Akademin för hälsa, vård och välfärd

Sammanfattning: Bakgrund: Självskadebeteende är ett växande samhällsproblem. Ibland brister sjuksköterskors bemötande av patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Problem: Patienter med självskadebeteende som vårdas inom somatisk vård riskerar att inte få den vårdrelation med sjuksköterskan som det finns behov av. Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter gällande deras vårdrelation med patienter med självskadebeteende. Metod: Empirisk intervjustudie med fem sjuksköterskor inom en somatisk vårdavdelning på ett länssjukhus i Sverige. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två kategorier, betydelsen av sjuksköterskornas bemötande i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende samt brist på tillit i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende. Sex underkategorier identifierades utifrån dessa två kategorier. I sjuksköterskornas bemötande ansågs det avgörande för vårdrelationens utveckling att bekräfta patienten, visa intresse och skapa förtroende. Brist på tillit i vårdrelationen skapade känslor som misstro, osäkerhet och brist på motivation hos sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskornas bemötande i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende är av betydelse för hur vårdrelationen utvecklas. Tillit är en väsentlig del i vårdrelationen mellan sjuksköterskor och patienter med självskadebeteende och det är av betydelse för vårdrelationen att den är ömsesidig. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)