Fysisk aktivitet i samband med rehabilitering efter hjärtinfarkt: patienters upplevelser och tankar : En litteraturöversikt

Detta är en Kandidat-uppsats från Ersta Sköndal högskola/Institutionen för vårdvetenskap; Ersta Sköndal högskola/Institutionen för vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: I dagens Sverige är hjärt- och kärlsjukdomar en folksjukdom som år 2016 drabbade 26 000 personer. En förbättring gällande mortaliteten har skett sedan sjuksköterskeledda mottagningar öppnade på 1960-talet. Trots denna förbättring är fysisk aktivitet underutnyttjat i samband med rehabilitering, även om det ses som en viktig skyddsfaktor. Vikten med individanpassad vård samt motivation till egenvård av sjukvården är betydande för patientens fysiska aktivitet inom rehabiliteringsprocessen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av eller tankar om fysisk aktivitet i samband med rehabilitering efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: Denna litteraturöversikt har baserats på åtta kvalitativa och två kvantitativa artiklar som hämtats från databaserna CINAHL complete, PubMed samt Web of Science. Artiklarna granskades och analyserades i enlighet med Friberg för att få fram resultatet som sedan sammanställts i olika teman. Resultat: Känslor som rädsla, ångest och oro upplevdes av patienter i samband med fysisk aktivitet efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Okunskap, bristande motivation och andra fysiska faktorer gjorde att patienter inte deltog i utformade träningsprogram. Sjukvårdens professioner, närstående samt patienters egna tillgångar och sociala nätverk hade en positiv inverkan på deras upplevelser av fysisk aktivitet. Resultatet presenteras i fyra huvudteman; ”Psykiska upplevelser – rädsla, ångest och oro”, ”socialt stöd – anhöriga, familj, deltagare och vårdpersonal”, ”kunskap, förståelse och fysiska faktorer” samt ”musik som strategi till motivering vid fysisk aktivitet”. Diskussion: Dorothea Orems egenvårdsteori, artiklar samt patienters upplevelser har styrt diskussionen. Brist på kunskap och motivation minskar egenvårdskapaciteten och sjukvårdens professioner, anhöriga och egna tillgångar är av betydelse för att motivera och stötta patienten i sin egenvård.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)