Motiverande samtal som del av behandling för övervikt och fetma hos vuxna. Finns det en oberoende effekt på viktnedgång? En systematisk översiktsartikel.

Sammanfattning: Bakgrund: Mer än 1.9 miljarder vuxna människor beräknas lida av övervikt eller fetma. Gränsen för övervikt hos vuxna är ett BMI mellan 25 till 29.9 och gränsen för fetma är ett BMI ≥ 30. De negativa hälsokonsekvenserna av övervikt och fetma innebär en ökad risk för en rad följdsjukdomar som hjärtsjukdomar, stroke, muskuloskeletala sjukdomar och vissa typer av cancer. Motiverande samtal som del av behandlingen har tidigare visat på en förbättrad viktnedgång för patientgruppen men resultatet från litteraturen är inte överens. Syfte: Att undersöka den vetenskapliga evidensen för effekten av motiverande samtal som del av viktnedgångsbehandling hos överviktiga och obesa vuxna jämfört med samma intervention utan motiverande samtal. Sökväg: Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed och Scopus. Söktermerna inkluderade: motivational interviewing, motivational counseling, directive counseling, random', blind', RCT, Randomized controlled trial, weight loss, weight reduction, caloric restriction och low-calorie diet. Samt följande MeSH-termer: obesity, overweight, “interviewing, motivational”, “counseling, directive”, “randomized controlled trial”, “management, obesity”, “program, weight reduction”, “weight reduction diet”, “caloric restriction”, “low calorie diet” och “loss, weight”. Urvalskriterier: Inklusionskriterierna var RCT, vuxna ≥18 år med ett BMI ≥25 som deltog i ett viktnedgångsprogram med intervention i kost- och aktivitetsvanor. Exklusionskriterierna var graviditet, bariatrisk kirurgi, sjukdomstillstånd eller psykiska diagnoser som kan påverka viktnedgång. Datainsamling och analys: Artiklar som inte uppfyllde inklusionskriterierna exkluderades vid läsning av titel och abstrakt, de återstående artiklar granskades i fulltext. Tre artiklar inkluderades. Gradering av de tre artiklarna utfördes enligt SBU:s “mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier” där en studie exkluderades på grund av låg studiekvalitet. Evidensgradering utfördes enligt GRADE av två oberoende granskare. Resultat: Två studier med hög respektive medelhög studiekvalitet identifierades med en studiepopulation på 352 deltagare. Studiedeltagarna deltog i ett beteendefokuserad viktnedgångsprogram och erbjöds två respektive fem MI-sessioner, alternativt attention controll-sessioner i kontrollgruppen. En studie visade signifikant skillnad efter sex och tolv månader. En studie visade ingen signifikant skillnad. Slutsats: Det finns begränsat vetenskapligt underlag (++) för att MI som del i viktnedgångsbehandling har effekt på större viktnedgång hos personer med övervikt eller fetma. För att göra ett säkert uttalande krävs ytterligare forskning. Background: More than 1.9 billion adults suffer from overweight or obesity. The criteria for overweight in adults is a BMI between 25 and 29.9. The criteria for obesity is a BMI ≥ 30. The negative health consequences from being overweight or obese include an increased risk of a series of secondary disease such as heart disease, stroke, musculoskeletal diseases and certain types of cancer. Motivational interviewing as part of treatment has shown improved weight loss for this patient group however the literature is still divided. Objective: To investigate the scientific evidence for outcome of adding motivational interviewing to a traditional weight loss program compared with adding attention control treatment for overweight and obese individuals. Search strategy: Literature searches were conducted in databases PubMed and Scopus. Search terms were: motivational interviewing, motivational counseling, directive counseling, random', blind', RCT, Randomized controlled trial, weight loss, weight reduction, caloric restriction och low-calorie diet. Also following MeSH-terms: obesity, overweight, “interviewing, motivational”, “counseling, directive”, “randomized controlled trial”, “management, obesity”, “program, weight reduction”, “weight reduction diet”, “caloric restriction”, “low calorie diet” och “loss, weight”. Selection criteria: Inclusion criteria were RCT, adults ≥ 18 years with a BMI of ≥ 25 that participated in a weight loss program that included both diet and exercise as a treatment. Exclusion criteria were pregnancy, bariatric surgery and other diagnosis that could interfere with weight loss. Data collection and analysis: Studies that did not meet the inclusion criteria were excluded by title or abstract, remaining studies were examined in full text. Grading of the three articles were performed independently with a quality assurance template for randomized studies from SBU. Grading of evidence was performed according to GRADE by two separate reviewers. Main results: Two studies with high and medium high study quality were identified with a total of 352 study participants. The subjects participated in a group based behavioral focused weight loss program and were offered either two or five individual sessions of motivational interviewing or attention control sessions. One study showed significant weight loss in the intervention group versus the control after six and twelve months. The other study showed no significant difference between intervention and control. Conclusions: There is limited scientific evidence (++) to support that MI as part of a weight loss treatment has a greater effect on weight loss in patients with overweight or obesity. In order to make a certain statement more research is necessary.