The practice of compromise : Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att arbeta i en IVA-modul

Sammanfattning: De senaste åren har forskning runt miljöns betydelse för patientens välbefinnande och tillfrisknande tagit fart. Medvetenhet om närståendes betydelse för den kritiskt sjuke har också ökat. Detta har gjort att de befintliga flerpatientrummen är i behov av renovering för att göra plats för närstående som är allt mer närvarande på rummet. Forskningen har visat att genom att vårdas i enpatientrum kan patienten få mera ro och förbättrad sömn. Förekomst av delirium minskar och smittspridningen blir lägre. Dock finns det negativa aspekter av enpatientrum som ger en ökad kostnad och kräver mer personal – något som kan bidra till att det inte byggs i lika stor utsträckning som behovet finns. Den aktuella studien är genomförd på en IVA som har byggts om till modulsystem, där två enpatientrum kopplas samman med hjälp av en skjutdörr. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta i en IVA-modul.  Information samlades in med hjälp av en kvalitativ forskningsintervju där tio sjuksköterskor intervjuades. Datamaterialet granskades med kvalitativ innehållsanalys. Samtliga sjuksköterskor var nöjda med att arbeta i modul. Rummens storlek och utformning uppskattades. De intervjuade upplevde dock att genom att vårda två patienter men i olika rum kunde de förlora kontroll vilket kunde skapa stress. Grundbemanningen där en sjuksköterska och en undersköterska ansvarar för två kritiskt sjuka patienter tycktes oftast inte räcka till då det kunde vara svårt att få hjälp av kollegor. Denna modullösning upplevdes som en bra kompromiss till flerpatientrum. En viktig slutsats är att modullösningar kräver mer personal och ställer högre krav på kommunikation samt samarbete personalen emellan.