En intervjustudie om nyttan i arbetslivet av utbildningen "Första hjälpen till psykisk hälsa äldre"

Sammanfattning: Andelen äldre med psykisk ohälsa ökar i samhället, men de äldre vårdas oftast i sammanhang där personalen inte har utbildning i psykisk ohälsa. ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” är ett utbildningsprogram utformat av Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid karolinska institutet. Ursprungligen kommer konceptet från Australien. Syftet med denna intervjustudie är att belysa hur personalen från ett boende, samt biståndshandläggare och värdegrundsledare i Uppsala kommun, vilka i sitt yrkesutövande möter äldre, upplever att de har kunnat använda kunskaperna från utbildningen ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” i mötet med brukare och anhöriga. Studien bygger på nio semistrukturerade intervjuer med personal. Resultatet från intervjuerna visade på att informanterna har haft nytta av kunskaperna. Informanterna lyfte informationen om den höga suicidrisken bland gruppen äldre, och att våga ställa frågan om brukaren hade tankar på att ta sitt liv, som viktiga kunskaper från utbildningen. Även kunskapen om vart de skall hänvisa de som uppvisar psykisk ohälsa, var värdefull. Dock blev det ett dilemma när informanterna skulle hänvisa till annan vårdinstans, då de visste att det var långa köer dit. Anhöriga kunde också må dåligt vilket blev svårt för informanterna, då det inte ingick i deras uppdrag att hjälpa den gruppen. Hinder för att kunna använda kunskaperna på arbetsplatsen var brist på tid, personaltäthet, bristande kontinuitet bland personalen och att den äldre inte fått biståndsbeslut som innehöll insatser till stöd för personens psykiska mående. Det fanns emellertid ett stort behov av kunskap kring äldres psykiska hälsa i organisationen.