Förhandlingsskyldighet och arbetsgivarprerogativen

Sammanfattning: Enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (nedan MBL) har arbetsgivaren en förhandlingsskyldighet gentemot arbetstagarorganisationer vid viktigare förändringar. Denna omfattar främst kollektivavtalsslutande organisationer, men även icke-kollektivavtalsslutande organisationer kan ha rätt till förhandling i vissa fall. Vad som vidare avses med viktigare förändring delas upp i två delar, dels arbetstagarfallet och dels verksamhetsfallet. De båda är tvetydiga i lagtext men rättspraxis kan ge en viss klarhet i frågan. Arbetsgivarens förhandingsskyldighet ställs emot de så kallade arbetsgivarprerogativen. Detta är fyra områden inom vilka arbetsgivaren har rätt att bestämma. Uppsatsen kommer fördjupa sig i om förhandlingsskyldigheten är något som inskränker arbetsgivarens fria rätt att fördela, leda, anställa och uppsäga. Eftersom medbestämmandelagen inte ger någon beslutsrätt för arbetstagarorganisationerna kan man benämna den som en tuta-och-kör-lag. Detta innebär att trots arbetstagarorganisationens rätt till förhandling behöver parterna inte nå konsensus. Förhandlingsprocessen kan däremot ha viss påverkan på arbetsgivarprerogativen. Följden av detta är att en fördröjning av arbetsgivarens beslutsrätt.