Icke-suicidalt självskadebeteende hos unga kvinnor : En kunskapsöversikt

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Avdelningen för socialt arbete och psykologi

Sammanfattning: Syftet med denna kunskapsöversikt var att belysa olika aspekter av det kunskapsläge som finns idag sett till icke-suicidalt självskadebeteende bland unga kvinnor. Uppsatsens frågeställning var: Hur konstrueras och beskrivs ämnet icke-suicidalt självskadebeteende hos unga kvinnor i valda delar av forskningslitteraturen? Uppsatsen är en selektiv kunskapsöversikt som består av 11 primärdokument och resultaten analyserades med hjälp av en socialkonstruktionistisk teoribildning. Resultaten visade att kvinnor är överrepresenterade vad gäller icke-suicidalt självskadebeteende med fokus på att skära/rispa sig, men att det kan bero på vad forskaren väljer för inkluderings- och exkluderingskriterier i sin studie. Primärdokumenten vittnar om olika orsaker till varför unga kvinnor avsiktligen skadar sig själva, såväl inre som yttre faktorer är avgörande och samspelar med varandra. De unga kvinnorna upplevde att skärandehandlingen var ett effektivt sätt att hantera negativa känslor och att känna emotionell lättnad. Det fanns en stark korrelation mellan självskadehandlingar och dysfuntionella familjeförhållanden. Att självskada genom att skära samt rispa sig blev ett sätt att kanalisera svåra känslor men även att kommunicera med omgivningen då de unga kvinnorna inte lärt sig att på ett mer välgörande sätt uttrycka svåra känslor. De unga kvinnorna internaliserar omgivningens förväntningar – att vara ”den självskadande” – och skapar utifrån dessa en identitet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)