Effekt av fysisk aktivitet på livskvalité hos hund och hundägare : skattad livskvalité, ”body condition score” och ”body mass index” före och efter ett standardiserat träningsprogram

Sammanfattning: Veterinärmedicinen utvecklas ständigt och att kunna skatta livskvalité hos djur är en viktig faktor vid beslutsfattande gällande olika behandlingsstrategier. Dock är livskvalité hos djur komplicerat och beskrivs vara en subjektiv upplevelse. Livskvalité hos djur diskuteras bero på psykiska och fysiska faktorer och ingen konsensus kring en definition av begreppet finns idag. Ett vanligt hälsoproblem hos hund som även har associerats till sämre livskvalité är övervikt. I flertalet studier har övervikt hos hund associerats till kroniska sjukdomstillstånd men även kortare livslängd och sämre livskvalité. Syftet med denna studie var att utvärdera hur fysisk aktivitet påverkar hundens ägarskattade livskvalité och hull före och efter en kontrollerad motionsintervention via upprepade enkäter och klinisk hullbedömning. Studien syftade även till att utvärdera hur fysisk aktivitet påverkar livskvalité och kroppsmått hos hundägaren. Deltagarna, bestående av hundägare och hund, genomgick tillsammans en motionsintervention baserat på ett standardiserat träningsprogram på totalt åtta veckor. Före motionsinterventionen fick hundägarna välja en målsättningsnivå på antingen 2, 5, 7,5 eller 10 kilometer. Före och efter motionsinterventionen fyllde hundägarna i två separata enkäter för utvärdering av livskvalité hos hund samt hundägare. Enkäten gällande hundens livskvalité baserades på tio frågeblock som berörde olika beteendeområden kopplat till livskvalité hos hund. Deltagarna genomgick även före och efter motionsinterventionen en upprepad klinisk provtagning där kroppsmått som ”body condition score” (BCS) och ”body mass index” (BMI) för hund respektive hundägare samlades in. Hundägarna fick också efter motionsinterventionen, vid den uppföljande enkäten för utvärdering av livskvalité hos hund, skatta huruvida de upplevde att hunden hade förändrat sitt beteende inom varje frågeblock via en direkt skattningsfråga. Totalt ingick 22 deltagarpar i studien och två kontrollpar. Deltagarna delades upp i grupper efter vald målsättningsnivå; de som valt 2 km (n=8) och de som valt 5-10 km (n=14). Efter motionsinterventionen sågs ett signifikant minskat BCS (medelvärde ± SD; 4,7±0,6) hos hundarna i relation till före (5,1±0,9; P = 0,008). Ingen signifikant skillnad sågs beroende på vald målsättningsnivå. Hundägarna fick signifikant förbättrad livskvalité efter motionsinterventionen (P = 0,02) jämfört med före men vald målsättningsnivå påverkade inte hundägarens livskvalité. Ingen signifikant skillnad registrerades i hundägarnas BMI efter motionsinterventionen. Hundägarna upplevde att deras hundar hade förbättrade beteenden (medelvärde ± SD) inom frågeblocken ”vitalitet, aktivitet och rörelse” och ”skattning av livskvalité” (3,6±1,5 respektive 3,4±1,4) där ett medelvärde över 3 indikerade att deltagarna upplevde en viss förbättring. Dock sågs ingen signifikant skillnad i beteende inom något frågeblock vid analys av enkäten för livskvalité hos hund före jämfört med efter motionsinterventionen. Genom att låta hundägare tillsammans med sin hund utföra fysisk aktivitet i ett standardiserat träningsprogram erhölls resultat som antyder att en aktiv delad livsstil mellan hundägare och hund har en positiv effekt på fysisk hälsa hos hunden samt på skattad livskvalité hos hundägaren. Dessa hälsofördelar erhölls även på den lägsta målsättningsnivån på 2 kilometer, vilket är positivt utifall hundägare tillsammans med sin hund vill genomföra en livsstilsförändring men inte har förutsättningar att utföra fysisk aktivitet på en högre nivå. Fler studier som berör detta ämnesområde är önskvärt för att etablera djupare kunskap kring hur en fysiskt aktiv delad livsstil påverkar hundägarens respektive hundens hälsa samt livskvalité.