Tid förändring i hälso- och sjukvården : En uppsats om designtänkande som metod för förändring

Sammanfattning: Bakgrund: Den svenska hälso- och sjukvården står idag inför en mängd problem som kommer att förvärras i framtiden. Ökande kostnader, bristande tillgänglighet och växande förväntningar från medborgarna är några av problemen som måste lösas. För att möta dessa problem måste den svenska hälso- och sjukvården förändra sig, något som de historiskt har haft svårigheter med. I andra länder har man använt sig av designtänkande för att förändra sig, med goda resultat.  Problem: Vilka faktorer är viktiga för att man ska kunna lösa upp det organisatoriska motståndet mot förändring inom den svenska hälso- och sjukvården?  Syfte: Syftet med denna undersökning är att analysera och utvärdera designtänkande som hjälpmedel för förändring av hälso- och sjukvårdsorganisationen.  Metod: Undersökningen är kvalitativ och består av en jämförelse mellan förändringsarbeten som genomförts med respektive utan designtänkande.  Teorier: Professionsbyråkrati, dominerande idéer och företagets kultur, förändringsanalys, designtänkande och värdestjärnan.  Empiri: 17 kvalitativa intervjuer med anställda vid tre sjukhus (Karolinska sjukhuset, S:t Görans sjukhus AB och Mälarsjukhuset) samt tre intervjuer med industridesigners som har genomfört förändringsarbete inom sjukvården.  Analys: Analysen är uppdelad i två delar. Först analyserar författarna de förändringsarbeten som har genomförts utan designtänkande följt av en analys av de förändringsarbeten som genomförts med designtänkande. Variabler som är centrala för analysen är; motstånd vid förändring, förankring och involvering.  Resultat: Denna undersökning visar att designtänkande är ett utmärkt hjälpmedel för förändring eftersom det är en användarfokuserad och involverande metod som baseras på goda faktaunderlag. Genom att ta in designkompetens utifrån kan hälso- och sjukvården få en bättre helhetssyn av sin egen verksamhet och få hjälp att lösa problem som de ännu inte lyckats lösa själva.  Slutsats: De faktorer som är viktiga för att man ska kunna lösa upp det organisatoriska motståndet mot förändring inom den svenska hälso- och sjukvården är att beslutsfattarna närmar sig verksamheten, att man tillför resurser, att förändringar är bättre förankrade i verksamheten och involverar de anställda samt att man tar in kompetens utifrån som kan skapa en samverkan mellan de avdelningar och vårdinstanser som idag inte samarbetar.