Att vara medkännande med sig själv och andra -En kvalitativ studie om vad arbetet med (själv)medkänsla tillför psykologen som yrkesperson och privatperson.
Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur psykologer som arbetar med (själv)medkänsla definierar och förstår begreppet (själv)medkänsla och hur de upplever nyttan av detta arbete som yrkespersoner och privatpersoner. Sju psykologer intervjuades och datamaterialet analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis (IPA), vilket gav sex huvudteman: Att vara medkännande med sig själv; Common humanity; Effekter hos patienter; Självomhändertagande strategi; Lättare att hantera påfrestningar; Integrerad i personligheten. Resultatet gav stöd för att arbetet med (själv)medkänsla var till stor nytta för samtliga psykologer så väl i yrkeslivet som i privatlivet. Resultatet diskuterades i relation till teorin. Psykologerna gav uttryck för förbättrade terapiresultat, även hos patienter som tidigare inte blivit tillräckligt hjälpta av terapi. Arbetet sågs även som en självomhändertagande strategi, då det upplevdes ha bidragit till förbättrad stresshantering och minskat risken för utmattning och utbrändhet. Psykologernas beskrivningar av hur de såg på (själv)medkänsla var relativt samstämmiga, även om det framkom viss variation i (själv)medkänslans betydelse för dem personligen. Samtliga psykologer underströk vikten av egen erfarenhet av att använda sig av kunskaper och förhållningssätt utifrån metoden som användes i patientarbetet. Flera psykologer gav uttryck för att arbetet med (själv)medkänsla hade inneburit stora positiva förändringar för dem, såväl som yrkesperson som privatperson.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)