Vinterlammsproduktion : lönar det sig?

Sammanfattning: Den vanligaste formen av lammproduktion i Sverige är så kallad höstlammspro-duktion, där lammen föds på våren, betar under sommaren och slaktas på hösten. Det förekommer dock att vårfödda lamm inte hinner nå slaktmognad till hösten. Branschen uppmuntrar producenter att föda upp sådana lamm som vinterlamm och skicka dem till slakt under vårvintern, då efterfrågan och avräkningspriset är högre. På så vis genererar lammen en högre slaktintäkt, men i dagsläget saknas kunskap om uppfödningskostnaderna förknippade med vinterlammsuppfödning. Därför var syftet med detta arbete att med hjälp av bidragskalkyler beräkna lön-samheten för vinterlammsuppfödning och jämföra dessa med beräkningar för andra tänkbara höstlammsscenarier. Syftet med arbetet var också att genom in-tervjuer med producenter kartlägga olika tillvägagångssätt vid vinterlammsupp-födning. Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär och genomfördes med producen-ter från sex gårdar med olika typer av vinterlammsproduktion. Resultatet visar att det förekommer skillnader mellan olika gårdar beträffande till exempel utfodring-sintensitet, management och slakttidpunkt. Faktorer som producenterna bedömer som viktiga för att lyckas med vinterlammsproduktion är foder av näringsmässig hög kvalitet samt friska djur Bidragskalkylerna för vinterlammsproduktion utgick från bagglamm av päls- re-spektive köttras som väger 35 kg vid installning. Grundkalkylen visar att det högre avräkningspriset på vårvintern inte täcker de extra uppfödningskostnaderna som tillkommer för vinterlamm jämfört med att skicka slaktmogna lamm på hösten. Täckningsbidrag III blir för pälslamm -81 kr per djur och för lamm av köttras-korsning -56 kr per djur. Att föda upp små lamm som vinterlamm innebär ändå en mindre förlust jämfört med att skicka lamm till slakt som väger under 12 kg slak-tade. Det mest lönsamma alternativet för små lamm är att sälja dem som livlamm till en specialiserad vinterlammsproducent. Känslighetsanalyser visar att ett positivt resultat (110 kr för pälslamm och 136 kr för köttraskorsning) kan uppnås för egenuppfödda vinterlamm om kravet på er-sättning för arbete sänks till 60 % av lönenivån i grundkalkylen. Kostnadstäckning kan i princip uppnås vid lägre kostnader för byggnader samt om lammen föds upp på enbart grovfoder, men det är tveksamt om motsvarande produktionsresultat kan uppnås under dessa förutsättningar. Om det i stället går åt mer kraftfoder än vad som beräknas i grundkalkylen, om ett nytt stall behöver uppföras för vinter-lammen eller om kontraktstillägget vid slakt uteblir försämras resultatet för vinter-lamm avsevärt. Det mest lönsamma scenariot inom höstlammsproduktion är att lammen hinner nå slaktmognad inom avsedd tid. Mellanskillnaden mellan slaktintäkten från ett slaktmoget höstlamm och täckningsbidrag III för ett vinterlamm (1120 kr) illustre-rar hur stora resurser det är värt att investera i åtgärder som leder till att vårfödda lamm uppnår slaktmognad i avsedd tid.