Barns förmåga till fonemdiskrimination i åldern tre till fem år

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Logopedi; Linköpings universitet/Logopedi

Sammanfattning:

Tal- och språkutvecklingen är beroende av kunskapen om vad som är språkligt relevant i en talström. Detta innebär förmågan att skilja mellan såväl fonem och segment som ord. Vid undersökning av språkförmågan hos ett barn är det viktigt att bedöma både språkperception och språkproduktion. Behovet av ökad kunskap om fonemdiskrimination hos barn i åldern tre till fem år samt behovet av ett småbarnsanpassat, auditivt diskriminationstest motiverar föreliggande studie.

Syftet med studien var att undersöka tre- till femåringars förmåga till fonemdiskrimination av minimala par, utifrån de vanligaste paradigmatiska fonologiska förenklingsprocesserna hos barn. Totalt deltog 34 barn i åldrarna 3;2 – 4;10 år. Femtiofem minimala par presenterades för barnen, som ombads peka på benämnt målord.

Resultaten indikerar att förmågan till fonemdiskrimination i den undersökta åldersgruppen är svag, då samtliga barn erhöll låga medelvärden för antal rätta svar. Högst medelvärde för antal rätta svar erhölls hos samtliga barn vid testning av distinktionen /s/ - /t/. Skillnaden i medelvärde för distinktionen /s/ - /t/ och övriga distinktioners medelvärden var statistiskt signifikant. De äldre barnen i stickprovet erhöll högre medelvärden inom samtliga fonemdistinktioner, men en signifikant skillnad mellan åldersgrupperna förekom endast för fonemdistinktionen /f/ - /p/. Resultaten diskuteras utifrån ordkunskap, ordpreferenser, fonemposition och bildmaterialets utformning.

Studien har bidragit till ökad kunskap kring tre till femåringars förmåga att diskriminera mellan minimala par. En vidareutveckling av testmaterialet kan ge goda förutsättningar för fortsatt användande.

Nyckelord: Fonologisk utveckling, fonemdiskrimination, minimala par.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)