Kontroll, konflikt och kampen om den kollektiva kraften
Sammanfattning: Bakgrund och problem: Att organisationers medarbetare beskrivs som den viktigaste resursen utgör idag mer regel än undantag, på samma sätt som hållbarhet är en självklar del av de organisatoriska praktikerna – åtminstone enligt den retorik som används. Tillsammans utgör begreppen essensen i framtidens hållbara personalpraktiker, där anställningsbarhet, engagemang och anknytning väntas skapa fördelar för organisation, medarbetare och samhälle enligt principen mutual gains i en harmonisk verklighet. Men är det så enkelt och självklart som det låter? Vad betyder det egentligen att vara en mänsklig resurs i nutida organisationer, för den arbetande människa som befinner sig i rollen av medarbetare? Är det enbart positivt, och är det positivt för alla? Om inte – vilka möjligheter till gemensam påverkan finns i ett allt mer individualiserat och flexibelt arbetsliv i den svenska kontexten? Syfte och metod: Studiens syfte är att utifrån ett kritiskt management-perspektiv granska uppfattningen om organisationer som harmoniska, neutrala och ömsesidigt fördelaktiga, genom att relatera nutida HRM till den arbetande människans situation i ett förändrat arbetsliv och belysa en fördunklad konflikt. För att besvara studiens frågeställning har en genomgång av tidigare litteratur genomförts utifrån den skandinaviska klassikerna Arbetarkollektivet i kombination med en empirisk undersökning i form av djupintervjuer med skyddsombud inom fackförbundet Byggnads. Resultat och slutsats: Nutida strategier för personalstyrning som inom litteraturen presenteras som ömsesidigt fördelaktiga har även en skuggsida, då praktikerna även kan förstås som indirekta kontrollmetoder som vidtas i syfte att öka inflytandet över personalen. I praktiken förekommer även andra mer destruktiva HRM-praktiker som är mer inriktade på nedskärning och lydnad än utveckling och trivsel. Dessa två sidor förefaller utgöra två sammanhängande sidor av ett och samma problem – brist på respekt för den arbetande människans demokratiska rätt att påverka arbetslivets utformning. De styrningspraktiker som vidtas riskerar att på olika sätt att försvaga människors möjligheter till att gemensamt påverka arbetslivets förändring. Det nyliberala samhällsklimat som idag råder med fokus på individualitet och flexibilitet riskerar dessutom att förstärka sådana tendenser.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)