Dominans i transition - en studie av partisystemens utveckling i Mongoliet och Kazakhstan under 90-talet

Sammanfattning: Studien behandlar och tar upp relativt outforskade områden av hur dominanta partier agerar i tidigare enpartistater när de på grund av olika omständigheter tvingas öppna upp och liberalisera partisystemet dessa ingått i. I studien identifieras ett ”glapp” eller ”flaskhals” mellan Giovanni Sartoris högsta, i demokratiska mått mätt, form av ickekompetitiva partistatssystem - hegemonic party – respektive lägsta form av kompetitiva partisystem – predominant-party systems. Genom att applicera Kenneth F. Greenes teori om hur dominanta partier i auktoritära stater agerar och kan agera, får vi en djupare förståelse för hur det kan gå till när partisystemen passerar ”glappet” och går mot högre former av demokrati. I studien exemplifieras detta genom en jämförelse mellan transitionerna av partisystemen i Mongoliet och Kazakhstan, som ägde rum under det tidiga 90-talet. Vi finner att Mongoliet passerade ”glappet”, framförallt eftersom det dominerande partiet saknade institutionella verktyg och resurser för att gå runt politiken i de informella kanaler som ledarna i Kazakhstan gjorde; ett land som aldrig klämde sig igenom flaskhalsen.